Med satan i hälarna

Punkliv
2015-09-07

Förvånansvärt mycket känslor och konstnärliga ambitioner för genren, och till skillnad från Lotso gillar jag det. Som fan. Det är såpass bra att musiken - eller ja, texterna och sångarna; musiken är faktiskt riktigt bra - inte sänker betyget. Utöver det för genren experimentella, de starka känslorna och symboliken innehåller den allt jag söker i en western: en ascool, plågad hjälte, elakingar i överflöd, rått våld, grymt foto. Minus för djurplågeriet och de efterblivna låttexterna. Hade kunnat bli en femma, det här.

2015-06-14

Om det inte hade varit för den fruktansvärda musiken så hade jag hållit den mycket högre.

Lotso
2014-07-11

Jag gillade denna dock inte lika mycket som Django. Anledningen till detta är för att jag tycker filmen vill vara för artistisk för sitt eget bästa. Inget fel med att göra artistiska filmer men när det kommer till western filmer tycker jag inte det passar in. Varje gång någon dör ser man dem ramla ner i slow-motion och där är en del flashbacks och monologer som berättar över ett annat klipp. Personligen tycker jag inte detta passar så mycket in i western filmer. Förstod heller inte riktigt vem den gamle damen som dök upp då och då skulle vara eller symbolisera. Franco Nero är fortfarande bra och handlingen är lika klassisk. Jag gillade även William Berger som spelade Keoma's fader och även Woody Strode som var med i Once Upon A Time in the West är även han med i denna och har även större roll. Kan inte hjälpa att tänka på detta men tror att Tarantino kanske har fått lite inspiration av The Shannon Brothers från denna filmen när han skrev The Brittle Brothers i Django Unchained. Diggade även jävligt mycket 4 cents scenen ni som har sett den förstår vad jag menar. I sin helhet gillade jag denna kanske lite för artistisk och slow-motion scenerna gav mig ingenting. Men en klassisk western handling med en klassisk western hjälte och underhållande genom hela filmen gör att jag ändå gillade denna en hel del!

ilBrutto
2014-05-04

Kan inte bestämma mig för om operetten är skitjobbig eller genialisk. Lutar åt det sistnämnda

Gordyal
2014-03-12

Första trettio är helt jävla fantastiska. I skitsnygga, snudd på postapokalyptiska miljöer, skiljs agnarna från vetet. Det är verkligen hårt, hårdare hårdast. Sedan, som så ofta då det gäller spagge-westerns, planar det liksom ut, även om det i detta fall inte är helt konventionellt. Det är mörkare och "dödarna" är underbart teatraliska och överdramatiska - oftast i slow motion. Allt hade kunnat landa på en fyra om det inte vore för musikens skull. Där snackar vi sämst, sämstare, sämstast! Satan, så jävla onödigt med två illasjungande nötter (en hysterisk sopran med kaninvibrato och en misslyckad tondöv bas) som sammanfattar vad som händer, vad som tänks och vad som önskas i parti och minut. (9/15)

Raggarn
2013-09-22

En riktigt mörk western med fantastiskt soundtrack. Här är allt smutsigt. Här finns bara elände. Här finns Franco Nero. Nero är som gjuten för rollen som Keoma. Även vår gamle vän Woody Strode finns med i en biroll som banjospelande avdankad alkis.Var det nånting italienarna kunde så var det att göra western.

Ondskapt
2013-08-17

En både stilistiskt och tempomässigt lyckad western från Castellari som visar att han behärskar mer än bara bra pangpang-scener. Franco Nero är som vanligt en mästerlig leading man och musiken (med den bedrövliga sången) passar filmen som handen i handsken.

ClintanTheKing
2013-02-16

Rätt bra spaghettiwestern. Franco Nero dominerar i en liknande Djangoroll. Framförallt skjutscenerna är grymt snygga. Denna är även väldigt lik The Great Silence. 6,5 / 10.

stgurgel
2012-12-22

Härlig western full av heder och moral. Konflikten är riktigt fin, karaktärerna bra, men en oväntat stor del av behållningen var att den hade så fina actionsekvenser, ganska ovanligt i western. Och musiken såklart!

Devils_Arcade
2012-08-19

Musiken är så bra!