BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Massakern på 110:e gatan
En tuff New York-snut går på pumpen när han jagar tre Harlem-bovar som stulit pengar från maffian.
| Originaltitel | Across 110th Street |
| Regissör | Barry Shear |
| Manus | Luther Davis |
| Genre | Kriminalare, 70-tal |
| Skådespelare | Yaphet Kotto, Anthony Quinn, Anthony Franciosa, Richard Ward, Paul Benjamin, Gilbert Lewis, Ed Bernard, Antonio Fargas, Arnold Williams, Gloria Hendry, Burt Young |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 171 |
| Filmnummer | 8388 |
Recensioner
Tre stycken kriminella från Harlem lyckas i en stor kupp att stjäla pengar från maffian. Detta leder till att både polisen och maffian jagar de tre bovarna.
Det här var en väldigt trevlig över... Läs mer »
Kommentarer
Stilbildande och stilsäkert hårdfört kriminaldrama. För en del är detta ”blaxploitation”, men jag ser den mer som ett försök till diskbänksrealism, där det inte går att undvika rasistiska och våldsamma inslag. De primära huvudrollerna fylls perfekt av Anthony Quinn och den alltjämt underskattade Yaphet Kotto. Så fort de är i bild äger de filmduken/bildskärmen. Vidare, bilarna är stora som radhus. Filmen är värd att se bara för det. Sedan är det musiken…
Riktigt härlig 70-talare, riktigt skitig och pang på, gillas väldigt mycket! Och musik av Bobby fucking Womack. Och en massa skådisar från Live and let die.
Underbart rå och köttig film i det nergångna/skitiga harlem där ett människoliv offras som ingenting. Sen grymt sköna karaktärer & en jäkla intensivitet filmen igenom. En av dom bästa blaxbo filmer som gjorts.
Hårdkokt och förutsägbart men rätt cool. Harlem är så där skitigt, nedgånget och smutsigt, väldigt tilltalande. Det förekommer prostitution, $$$, och maffiametoder. Snuten Quinn är rasist och korrupt medans Kotto spelar den laglydige, båda gör bra prestationer. Blodet ser så där härligt fejk ut och det spills en del innan historien är slut. Helt okej!!!
Rå och kall. Filmen är behagligt befriad från belastande genreklichéer. Överlag bra skådespelarprestationer och ett grymt samt väl använt soundtrack.
Då storyn är tämligen ointressant så förlitar sig filmen helt och hållet på konceptet/paketet - och det räcker långt. Inga tvålfagra hjältar, utan bara skitstövlar, pack och förlorare. Inga medhårstrykande kompromisser utan bara hårt, skitigt och brutalt. Och Yaphet Kotto. (8+/15)
Skitigt New York ger ju pluspoäng per automatik, men ack så ordinär film detta är! Slarvigt filmad dessutom. Missar 2:an precis.
New York, 70-tal, skitigt. Det är svårt att tycka illa om det.
Hur har jag missat denna klassiker? Bästa filmen jag sett på länge. Grymt bra skådespeleri och medryckande handling. Rekommenderas varmt. Fint filmat pre-1980 nedgånget Harlem, New York
Handlingen vacklar rejält och ibland känns den bara trist. De skitiga, slitna miljöerna och den råa attityden piggar dock upp. Alla är mer eller mindre bad guys och våld finns det gott om. Ett tätare mer sammansatt manus och detta hade blivit betydligt bättre.
