BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Martyrs
En liten flicka hittas i ett slakthus efter att ha varit försvunnen i över ett år. Flickan förs till sjukhus, men är oförmögen att tala om det hon varit med om. Efter en tid lyckas hon dock bilda en oerhört stark vänskap med en annan flicka, Anna, som hon träffar på sjukhuset. 15 år passerar och vi hamnar i ett öde hus i skogen där vi får se en okänd, till synes galen, kvinna brutalt mörda en oskyldig familj. Efter det onda dådet använder kvinnan telefonen, och den som svarar i andra änden är Anna.
| Originaltitel | Martyrs |
| Regissör | Pascal Laugier |
| Manus | Pascal Laugier |
| Genre | Drama, Thriller, Skräck, 2000-tal |
| Skådespelare | Morjana Alaoui, Mylène Jampanoï, Juliette Gosselin, Mike Chute, Catherine Bégin, Robert Toupin, Patricia Tulasne, Isabelle Chasse, Xavier Dolan, Jessie Pham, Erika Scott |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1746 |
| Filmnummer | 62957 |
Recensioner
Lucie kommer som barn in till ett sjukhus. Hon är torterad och rädd och ganska knäckt. På sjukhuset hittar hon en enda vän, en enda som verkar tro på vad hon har blivit utsatt för. Det är Anna... Läs mer »
Kommentarer
Tycker nog att den tappade något efter twisten. Slutklämmen hade nog gått att nå fram till utan att riktigt hamna i den där tidiga 00-talsindieskräckthrillergrejen (känns som en spoiler att göra för direkta referenser, men det finns ett par stora filmer från millennieskiftet att jämföra med). Hade kanske föredragit om den gjort mer av de hyfsat explicita referenserna till såväl Jeanne d’Arc i allmänhet som till åtminstone 20-talsfilmen om henne. Stark trea ändå.
En film jag inte kännt att jag haft rätt sinnesstämning för att se för än nu.
Första 40 minuterna känner jag att det här är mycket tamare än jag räknat med, sen inser jag att allt varit en uppbyggnad. Efter halva filmen slängs det in triggers efter trigger, det är en rough watch. Den är dock välspelad och effektiv.
Oj, jag vet inte alls vad jag hade väntat mig men INTE det här! Jag älskar hur filmen fortsätter att överraska gång på gång och hur den drar från 0-100 på sina ställen. Den känns rå och obehaglig. Jag tycker sista biten kanske inte riktigt ger mig så mycket vilket drar ner helheten lite men en stark trea är det ändå. Jag var engagerad och filmen hade nerv hela vägen rakt igenom. Snyggt smutsig.
Berättandet är alltför hetsigt och det frossas alldeles för mycket i våld och blod. En idé som hade berättats mer effektivt med huvudfokus på det psykologiska. Nu blir jag istället avtrubbad ganska snabbt. Och lite trött på detta ständiga ofta syfteslösa våld mot unga kvinnor med för lite kläder på sig.
En hommage till Hellraiser?
Mest för första halvan, andra delen var lite poänglös och inte särskilt underhållande. Bara omotiverat våld. Varken läskig eller äcklig, lite besviken. Här gick man och hoppades på att bli ärrad för livet!
Håller med om att det är en film som är svår att betygsätta, knepigt att sitta här framför skrivbordet och önska bort filmens andra hälft men det måste jag liksom göra. Hade gett den en stark trea om tonen från första halvan av filmen hade gått igenom starkare.
Svårt att sätta ett betyg på den här. Å ena sidan känner jag inte riktigt att jag kan ge ett högt betyg till en film där jag sitter och kollar hur lång tid det är kvar för att jag vill att den ska ta slut. Å andra sidan så ÄR den väldigt välgjord. Fotot är fantastiskt, bra skådespeleri, etc etc. Kände mig väldigt omtumlad efteråt och det är ändå något jag kan uppskatta hos en film.
Vad det gäller den andra halvan tänker jag att filmskaparen måste ha varit väldigt inspirerad av La passion de Jeanne d'Arc och i slutändan kollar jag nog hellre på den än Martyrs.
Asch. Det dära transcendentala kvasi filosoferandet i slutet fick det hela att pysa ut tyvärr. Men filmens första hälft är verkligen enormt otäck, välgjord och psykologiskt trovärdig. En inre närkamp i horribel splatter skrud. Sorgligt och berörande.
Egen, resident evil aktig och den snällaste människa jag sett på film.
