BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
Manhattan
Isaac Davies hoppar av sitt jobb som manusförfattare till TV-shower. Samtidigt är hans f.d. hustru (som lämnat honom för en annan kvinna) på väg att ge ut en bok om deras gemensamma liv. Isaac själv har ett förhållande med en 17-årig skolelev.
| Originaltitel | Manhattan |
| Regissör | Woody Allen |
| Manus | Woody Allen, Marshall Brickman |
| Genre | Drama, Komedi, Romantik, 70-tal |
| Skådespelare | Diane Keaton, Woody Allen, Mariel Hemingway, Michael Murphy, Anne Byrne, Karen Ludwig, Michael O'Donoghue, Meryl Streep, Wallace Shawn |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3823 |
| Filmnummer | 3933 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
För helvete. Jag hatar verkligen Isaac. Vet inte om det är fullt ut meningen. Visst är det ett fint svartvitt foto och dialogen är stundtals briljant och rolig. Men efter en halvtimme börjar det bli outhärdligt lång tid att spendera med den charmlöse, självupptagna tölpen Woody A...eh, jag menar Isaac.
Åh, jag är så besviken på att jag fortfarande inte gillar Woody Allens filmer. Vill så gärna gilla dem men efter att varken blivit såld på denna eller Annie Hall vet jag inte hur det ska gå till. Kommer fortsätta några filmer till. Den här filmen har absolut snygga vyer men vad hjälper det när innehållet är tråkigt och ointressant. Ganska rolig i början men det höll inte en hel långfilm. Diane Keaton är dock ursnygg som vanligt.
Inte lika vass som Annie Hall men duger gott som handbok i sjuka relationer - precis som idag.
En av Woodys finaste, men hamnar inte för det bland mina topp-5 från honom. Lite för "ren" och tråkig kanske.
Blev så rofyllt stimulerad av Woodys cirkulerande prat att jag lade mig på magen i sängen och viftade med bennen i luften som en hänförd tonårsbrud framför manlig cheer-leadning eller nåt.
Jag gillar verkligen Wooody Allen och denna film går i liknande fotspår som Allens mästerverk Annie Hall. Det är dock samtidigt mitt problem med denna film. Denna film är helt enkelt en alldeles för lång bit från Annie Hall magiska manus och dialog.
Bland det bättre jag har sett av Allen så här långt. Jag gillar verkligen den välskrivna och medvetet pretentiösa dialogen. Allen har lyckats hitta en bra balans där han driver lite med de pseudointellektuella människor som hans karaktärer representerar, samtidigt som han även visar en stor kärlek till dem, och knappast hymlar med att han är en av dem själv. Det är också ett intressant persongalleri som han målar upp, och jag känner att det nog skulle vara ganska kul att hänga med dem. Humorn är dock lite svajig som vanligt, men överlag funkar den bra, och det här landar till slut på en ganska stark trea
Både jobbig och bra, Woody Allen i ett nötskal, när de här 96 minuterna närmade sig sitt slut så kände jag mig rätt trött på Allens babblande. Men i det stora hela så tyckte jag om filmen, vandrandet, bra dialoger och jämn humor, fast det får inte bli för ofta med Allen.
Riktigt snygg och välgjord. Vissa referenser vittnar om att Woody Allen påverkats av Bergmanfilmer. Jag håller med om att Allens filmer ofta påminner om varandra, men man får samtidigt ha i åtanke att den här kom före många av hans andra filmer.
Dialogen är helt outstanding. Det mesta finns där i form av humor , känslor, psykologi och filosofi. Nyanserade karatärer. Framåtrörelse finns där hela tiden vilket ger ett bra tempo genom hela filmen. Finns en hel del kulturreferenser och är man påläst ger filmen en dimension till.
