BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Manglehorn
En berättelse om en låssmed i en liten stad i Texas som aldrig kommit över den stora kärleken i hans liv.
Originaltitel | Manglehorn |
Regissör | David Gordon Green |
Manus | Paul Logan |
Genre | Drama, 2010-tal |
Skådespelare | Al Pacino, Holly Hunter, Chris Messina, Harmony Korine, Marisa Varela, Skylar Gasper, Herc Trevino, Brian Mays, Angela Woods, Diane Perella |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 72 |
Filmnummer | 112527 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Inte så där jääääävla bra som många tycker, jag tycker Danny Collins är den riktigt bra av Pacinos bättre filmer de senaste åren.
En film som tacklar ämnet ensamhet på ett naket, minimalt och exploderande sätt. Pacino gör en enastående och nedtonad roll. DGG bemästrar detta ämne bättre än många andra och även när hans berättelse sviktar rent narrativt så är detta så oerhört mycket bättre än det mesta. Plus i kanten för mitt älsklingsband EITS som står för större delen av musiken.
Vad i helvete... snacka om att det bara var tomt.
Bästa filmen i regissörens "jobbtrilogi" och Gordon Greens bästa efter regidebuten med George Washington som jag inte tror att han någonsin kommer ha möjlighet att toppa i min bok. Trevligt med att gamle Allan Pacino är tillbaka, big time nu efter ett par mer eller mindre dåliga rollval, ska även se David Collins med honom nu i dagarna.
Pacino och katten, Explosions in the Sky och filmens tjusiga visuella gör det till en trea, Det är liksom fint och så, men tämligen menlöst. Jag tycker ändå hyggligt gott om filmens känslostämning, det är bra nog.
En på alla sätt ganska meningslös film. Betyg 4.8
Jag gillar kanske detta lite mer än det förtjänar, men DGGs senaste trio med denna, Joe och Prince Avalanche är alla starka treor på något sätt. Stilen bara går hem för mig. Voiceovern hanteras överraskande bra och Pacinos röst är grymt bra för just den saken. Ibland är texten lite gaggig, men det passar riktigt bra trots allt. Är inget superstort Pacinofan, men tycket han funkade finfint i den här rollen. Hela kärleks- och besatthetvinkeln funkade däremot inte alls riktigt för mig i sig även om jag förstår att den genomsyrar filmen. Jag var mer intresserad av hans relation till Korines störda karaktär och Messina som sonen. Ingen av dessa herrar väl egentligen heller något större avtryck i sig, utan mest bara är där och funkar i sina roller. Ibland känns Korine till och med lite flamsig. Fin och öm skildring av en småstad i Texas med ett härligt cameogalleri. Fotot och musiken lyfter faktiskt också filmen ett par snäpp. Kamerarörelserna är ömma, lena och ofta nära perfektion. Fotot är okonventionellt och intressant - blandade rutor, de vida linserna, etc. och musiken som blandar det EITS - Ultimate Texas Sountrack - med club-hip hop är effektivt. Kattkirurgin - sjuk och unik grej trots allt. Jag är inte ett stort Wes Anderson-fan, men filmen är lite som en dos Wes, en dos Malick och en dos gritty och smutsighet. Även om det finns klara brister så räcker det ändå till en 68/100 och en av DGGs bästa filmer i min bok.
sitt liv