BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Månens favoriter
En humoristisk film om alltings slumpmässighet, fåfänglighet och tomhet. Filmen saknar central handling och är uppbyggd kring mer eller mindre tillfälliga möten inom en grupp av ett dussintal människor som alla till slut blir bifigurer till filmens verkliga huvudpersoner: deras ägodelar som - lagligt eller olagligt - vandrar från den ena till den andra.

Originaltitel | Les favoris de la lune |
Regissör | Otar Iosseliani |
Manus | Gérard Brach, Otar Iosseliani |
Genre | 80-tal, Kriminalare |
Skådespelare | Katja Rupé, Alix de Montaigu, François Michel, Jean-Pierre Beauviala, Pascal Aubier, Christiane Bailly, Bernard Eisenschitz, Hans Peter Cloos, Maïté Nahyr, Mathieu Amalric, László Szabó, Yannick Carpentier |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 27 |
Filmnummer | 20358 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Det här var nog den Iosseliani-film jag sett som kändes mest Roy Andersson (som ju många tycks jämföra honom med). Lite för spretig, men den har sina stunder. Stark trea.
Filmen har sina små stunder och det "vansinniga" lyser igenom på ett väldigt bra sätt. Men filmen är för tråkig, lång och genomgående dålig för att bli lyckad. Det största problemet är ändå att det är för många karaktärer. Jag visste inte vilka som var vilka förrän precis i slutet. De är för lika varandra och vägarna korsas hit och dit så det blir bara förvirring. Betyg 3.7
En sån här film ska egentligen inte vara mer än 75 minuter men jag tycker ändå att den var trevlig om än ojämn. Det är fint med suputerna som vill spränga en oerhört ful offentlig staty och kul att alla trådarna går ihop med varandra. Men ofta känns det också mest rätt fånigt och hafsigt. Men trevligt.
Som komedi har den ett grundläggande problem: Den är inte rolig. I övrigt finner jag inget samband alls mellan scenerna och det är bara en massa lustigheter utan poäng.
Intressanta kopplingar mellan dom olika personerna och väldigt bra övergångar ibland, men det skullle vara en komedi och den var inte alls rolig, men humorn gick tydligen hem hos den äldre generationen då jag var ensam med en massa 60-åringar och dom skratta på, rätt uddlösa historier överlag som brukar vara fallet med sånna här filmer...