BETYG
2.6
av 5
2.6
av 5
Män kan inte våldtas
Berättelsen om en kvinnas hämnd på sin våldtäktsman. På sin 40-årsdag följer Eva med Martin hem till hans lägenhet, där hon sedan blir våldtagen. Eva blir som besatt att ta reda på mer om mannen. Och hon lär sig att enligt lagen kan inte män bli våldtagna...
| Originaltitel | Män kan inte våldtas |
| Regissör | Jörn Donner |
| Manus | Jörn Donner, Märta Tikkanen |
| Genre | Drama, 70-tal |
| Skådespelare | Anna Godenius, Gösta Bredefeldt, Toni Regner, Nils Brandt, Algot Böstman, Carl-Axel Heiknert, Christina Indrenius-Zalewski, Märta Laurent, Margit Lindeman, Svante Martin, Veronika Mattson, Asko Sarkola, Göran Schauman, Lars Svedberg, Gustav Wiklund |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 170 |
| Filmnummer | 23231 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Finsk film på svenska med feministisk agenda signerad machomannen Jörn Donner blir ett litet plus i kanten. Trevligt med bilder från min barndomstid dessutom. Men det är ömsom vin ömsom vatten det här. Lite väl långsökt hämndhandling som blir fånig istället. Däremot fina scener kring relationen med exmaken. Betyget räcker till en stark 2;a, 2+
Tänkvärt tema och jag kan tycka om det lite lägre tempot från den tiden. Bra upptakt men sedan står den och stampar länge och upplösningen är tunn.
uppskattar den mer nu som vuxen än vid barndomen
Som många filmer ifrån 70 - talet är den överdrivet feministisk, kanske passade tiden då nu känns de gnälligt. Förövrigt är de för många såkallade stalking scener, den kontroversiella (enligt min dvd) upplösningen är mjäkig. Skådisarna var bra.
Såå jävla seg och torr.
Att stereotyperna står som spön i backen är inget problem, då det finns alldeles för många människor som når upp till dessa. Däremot faller filmen på ett svagt slut, vilket inte kan matcha uppbyggnaden. Synd, för tanken är mer än god i såväl bok som film. (6+/15)
En riktigt bra film inte för att det är något mästerverk eller perfekt på något sätt, men det är en enkel gripande film med en huvudperson och ett öde som är intressant.
Berättarmässigt är filmen överlägsen den allmänt taffliga boken med sin tjatiga ton och sina ständiga meningslösa sidospår. Men även om filmen frigjort sig från, och blivit bättre än, sin förlaga är den ojämn och blir varken riktigt engagerande eller övertygande även om den har en del bra scener. Tempot är (medvetet) långsamt och när slutet kommer lever det tyvärr inte upp till de förväntningar som byggts upp under filmens gång. 2+
I Jörn Donners sjuttiotalsbruna Män kan inte våldtas spelar Anna "Ärliga blå ögon" Godenius en timid bibliotekarie som förändras efter en våldtäkt och bestämmer sig för att söka hämnd. Hon får återigen användning för sina kameleonttricks från teveserien och det är en ganska angelägen, underhållande och socialrealistisk skildring som presenteras.
Betyg: 3
Underbar hämnd, fantastiskt bra film!
