BETYG
3
av 5
3
av 5
Mademoiselle Chambon
Jean lever ett enkelt liv med sin familj. När hans sons lärare ber honom rycka in som vikarie faller han för hennes charm, och hans liv börjar falla i bitar...

Originaltitel | Mademoiselle Chambon |
Regissör | Stéphane Brizé |
Manus | Stéphane Brizé, Florence Vignon |
Genre | Drama, Romantik, 2000-tal |
Skådespelare | Vincent Lindon, Sandrine Kiberlain, Aure Atika, Jean-Marc Thibault, Bruno Lochet, Michelle Goddet, Geneviève Mnich, Jean-François Malet, Arthur Le Houérou, Abdellah Moundy, Anne Houdy, Florence Hautier |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 183 |
Filmnummer | 81893 |
Recensioner
Jean (Vincent Lindon) spenderar sitt liv tillsammans med sin älskade hustru och son, samtidigt som han arbetar som murare. Jean trivs med sitt vardagliga och enkla liv men en dag när han ska hämta ... Läs mer »

Kommentarer
Finstämd och stillsamt romantiskt drama med ett stänk vemod!
Jean är murare och bor med hustru och son i åttaårsåldern. De inledande minuterna försöker de ta reda på vad ackusativobjekt är. Sonen tycker om sin nya fransklärarinna och förbättrar sitt kunnande. När Jean träffar henne tycker han detsamma. En trevande relation inleds där bilderna gestaltar deras inre på ett finstämt sätt i skolan, på byggarbetsplatser och när Jean lagar ett fönster hemma hos henne.
Mycket välspelat av bägge huvudrollerna. Trovärdig handling ackompanjerad av klassisk violinmusik. Vackra bilder från södra Frankrikes (Bouche-du-Rhône) natur och mindre städer.
Filmen känns en aning skandinavisk med sin ibland vemodiga stämning och djupet hos personernas känslor. Till skillnad från många andra franska filmer är inte dramat fylld med repliker utan gestaltningen är väl utförd.
Betyg: 4-
Jag begrep inte hur attraktionen kunde uppstå, men vem kan väl det i sådana fall? Han hade det ju så bra, åtminstone som det framställdes i filmen. Odrägligt långsamt och jag vrålade på en av skådisarna i slutet men hen hörde mig inte eller gjorde i alla fall inte som jag ville. Slutet gott allting gott...
En sensuellt berättad kärlekshistoria där inget rusar iväg, det sjunker in.
Kanske verkar det som om det utåt inte händer så mycket, men desto mer inombords. Jag tyckte om den.
Lågmäld och långsam och en skön kontrast till allt överdramatiserat. Det finns en styrka i att allt inte är genomskinligt, förståeligt och glasklart. Bizes konsekvens hela filmen igenom är styrkan i filmen men tyvärr så blir det också filmens akilleshäl. Jag var lyrisk halvvägs igenom men också lite tom i slutet. En stark 3:a
Jag uppskattar verkligen det lågmälda och den varsamma filmningen. Det i sig fängslar, sprider lugn, skapar närvaro och bygger upp förväntan. I början är filmen varm och fin och det lutar åt en fyra i betyg. Men filmen blir tyvärr klyschig, ensidig och mer osympatisk, vilket medför att intresset avtar allt mer. Jag tror inte att det oavsiktligt saknas kemi, utan att det är kvinnans ständiga blyghet som skapar ett avståndstagande och pinsamma situationer som åtminstone jag irriterar mig på. Tudelade känslor, men en trea känns lagom.
Bitterljuv, lågmäld kärlekshistoria förlagd i vardagsmiljöer som bara fransmän kan beskriva med sådan intensitet och närvaro. Tänk dig en svensk film som visar hur en murare beskriver sitt yrke för en lågstadieklass. Det skulle ju bara bli pinsamt. Eller en amerikansk? Finns inte ens på kartan. Ge mig mera fransk film NU!
Märkligt, jag hade gett denna film en FEMMA när jag såg den första gången, nu när jag skulle ge den en kommentar och såg den igen och höll på att tråkas ihjäl! Jag håller med de som tyckte att det saknades kemi och tempot är alldeles för långsamt eftersom man inte kände något för figurerna, de verkade nästan vara lite "bakom flötet". Nä, den här regin får inga bra poäng av mig och filmen totalt har nu av mig fått en TREA!
Å ena sidan gillar jag det lågmälda uttrycksättet och tystnaden, men samtidigt tycker jag att här saknas kemi och riktig gnista. Rätt så tråkiga figurer dessutom. Betyget blir en stark 2;a, dvs 2+
Jag gillar verkligen den relativa frånvaron av handling och fokuset på vardagshändelser men visst hade man kunnat göra mer av förutsättningarna. Det blir lite utslätat och menlöst men ändå ganska bra.
VARFÖR görs sån här film? eller mer intressant varför tittar jag på skiten? Urrk