BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Ödesdigra dagar
Antoine inser hur meningslöst livet och pengar är, han gör upplopp, och varken hans familj eller vänner kan förstå varför.
| Originaltitel | Deux jours à tuer |
| Alternativ titel | Love Me No More |
| Regissör | Jean Becker |
| Manus | Jérôme Beaujour |
| Genre | Drama, Romantik, 2000-tal |
| Skådespelare | Albert Dupontel, Marie-Josée Croze, Pierre Vaneck, Alessandra Martines, Cristiana Réali, Mathias Mlekuz, Claire Nebout, François Marthouret, Anne Loiret, Daphné Bürki, Samuel Labarthe, Guillaume de Tonquedec, Xavier Gallais, Annick Alane |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 105 |
| Filmnummer | 75459 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Lite av en fransk Falling Down, även om klara skillnader finns. Det som framför allt är intressant med den här filmen är att man inte håller igen, huvudpersonen får verkligen bete sig som en skitstövel (vilket absolut inte utesluter att han har några poänger), och filmen ber egentligen aldrig om sympati för honom, man hoppas att publiken ska vilja följa med på resan ändå, och inte döma honom innan hela pusslet är lagt. Det är modigt, men det skruvade också upp mina förväntningar lite, och jag känner mig därför lite besviken över att filmen ändå var så förutsägbar. Lite ytligt blir det, men en del lämnar den kvar att fundera över, och sekvensen från födelsedagsfesten (vilken är ganska lång) gör ensamt det här värt att se
Denna film berörde mig djupt. Fantastiskt fin. Se den!
Riktigt välskriven manus och bra skådespel gör denna film till en stark filmupplevelse.
Jean Beckers Ödesdigra dagar från 2008 är ett inte alls oävet relationsdrama även om storyn måhända är väl grovt tillyxad.
Ännu en klassisk fransk middagsbjudning att komma ihåg. En av flera välspelade, dramatiska höjdpunkter i den här tragiska historien om ett i grunden svårt, men felaktigt beslut. Flera clichéfällor undviks snyggt, vi ser en avslöjad otrohetsaffär, protagonisten som öpnnar sig för en främling och uppgörelsen mellan far och son efter flera decenniers tystnad. I alla dessa scener känns skådespeleriet äkta. Mycket imponerande. Regissören kunde dock ha varit mindre tydlig med vad som är på gång.
välgjort förvisso, men också rätt fantasilöst, hur många filmer med dessa teman har vi inte redan sett? tröttnade till slut...
Jean Becker verkar vara en intressant regissör, han lyckas slå an trivselsträngar hos mig fast det handlar om svåra men också intressanta livsöden, de existentiella frågorna. Den här filmen väcker mycket frågor och känslor och jag blir väldigt berörd av huvudpersonen och de handlingar han sätter igång, som man kan tycka olika om. Men framför allt är det ett spel som människor spelar som kommer upp till ytan, vilka masker vi har och när de faller. Som krydda en otroligt vacker natur.
Det här är verkligen ett lysande drama. Dupontel är lysande hela vägen igenom men i dialogen om det presumtiva äktenskapsbrottet lyser det från båda skådespelarna. Ett verkligt kammardrama värdigt en Strindberg. Att man sedan kanske inte är överrens med huvudkaraktären i vad han bestämmer sig för gör inte filmen mindre gripande. Ett oerhört mycket starkare drama än regissörens föregående och efterföljande film som känns mer feelgood och inte så djupa.
Jag älskar franska filmer och om huvudpersonen inte hade varit en sån skitstövel så kanske jag hade satt högre betyg!
Har lite svårt för franska filmer pga språket men den här gillar jag skarpt. Underbar bitter- och odräglighet av huvudrollen, stark 4a.
