BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Loulou
Pialats porträtt av samtida Frankrike hånar välståndet som en ersättning för social och sexuell revolution.
Originaltitel | Loulou |
Regissör | Maurice Pialat |
Manus | Arlette Langmann, Maurice Pialat |
Genre | Drama, Romantik, 80-tal |
Skådespelare | Isabelle Huppert, Gérard Depardieu, Guy Marchand, Humbert Balsan, Bernard Tronczak, Christian Boucher |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 82 |
Filmnummer | 33025 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Den e rätt tråkig.
Omtitt efter flera år, men filmen är inte bättre än jag minns den. Fint spel av Huppert och Depardieu, men filmen tappar alldeles för mycket i andra halvan och blir seg och intetsägande.
Storyn är inte något märkvärdigt egentligen, men stilen med ljudet, bilden och skådespeleriet är tämligen oklanderligt. Riktigt kraftfullt drama i hisnande tempo. Vad filmen hade att säga är jag inte helt hundra på, men inte fan blev man uttråkad!
Fransmän och fransyskor besatta av sex plus lite relationsproblem känns inte som något nytt och det var väl filmen stora problem; den erbjöd inget nytt som vi inte sett tusen gånger förr i andra (franska) filmer. Det blev bara enformigt och trist i längden.
Maurice Pialats Loulou från 1980 är en sevärd film (även om storyn kanske inte är så engagerande) med en lysande Isabelle Huppert i en av huvudrollerna.
ja! finstämda sluskerier, som registreras med energi och andakt. middagen är briljant, såsom föregående talare också påpekar.
Lysande närvaro, temperament och rytm. Lite liknande stämning och sociala sfär som Police men denna är snäppet vassare. Fint, rörligt foto och föga förvånande att denna var med bland Dardennebrödernas favoriter i sight and sound-omröstningen. Det framstår alltmer som att de är mycket influerade av Pialat, särskilt kanske denna och debutfilmen. Precis som tidigare påpekat är båda huvudrollsinnehavarna helt makalösa och tyvärr framstår mycket som de gjort senare som rent karikatyrartat i jämförelse. MIddagsscenen mot slutet är underbar att beskåda i sin nyansrikedom.
Den här filmen lyckades väl med att fängsla mig just nu.
Stor improvisationskonst av Huppert och Depardieu. De är fortfarande oöverträffade 30 år senare.
fruktansvärt trist