BETYG
2.1
av 5
2.1
av 5
Löjtnantshjärtan
De tre glada husarlöjtnanterna Stefan Horntygel, Baltzar Silversporre och Douglas Bramfeldt blir tillsammans med sin skvadronchef, ryttmästare Casimir von Rinkler, inkvarterade på godset Bankeberga under regementets manöver. Godset ägs av den ungdomliga och charmerande fru Katrin Pålsson, änka sedan många år, och nu i begrepp att fira sin 50-årsdag. Där bor också hennes dotter Louise, skicklig ryttarinna, som just nu har besök av sin väninna Gabrielle samt hovmästarens dotter Tatjana.
Originaltitel | Löjtnantshjärtan |
Regissör | Weyler Hildebrand |
Manus | Weyler Hildebrand |
Genre | Komedi, 40-tal, Drama |
Skådespelare | Sickan Carlsson, Åke Söderblom, Hjördis Petterson, Hilding Gavle, Ruth Moberg, Gösta Kjellertz, Gaby Stenberg, Carl-Axel Hallgren, Olav Riégo, Torsten Hillberg, Rune Halvarsson |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 69 |
Filmnummer | 2359 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Mycket fånig och föråldrad musik-komedi från beredskapstiden. Vissa scener kan dock vara av filmhistoriskt intresse.
På grund av hafsigheten i regin känns det nästan som en realityserie där ett glatt gäng ska sätta upp en operett. Jag skriver "nästan", för sedan har vi hela den här sexgrejen också. Husarerna är lite spännande i det sammanhanget. Å ena sidan rider de givetvis vilket väl är sexigt? och så är det alla de där sångerna där de framställer sig som kvinnorkarlar. Å andra sidan är de ytterst könlösa på andra vis. Som scoutpojkar, och inte bara det: det är de där revbensuniformerna som får dem att se ut som skelett, döda snarare än fyllda av liv och virilitet. Kvinnorna å andra sidan är sorglöst uppfyllda av tankar på fysiska, nästan maskulina, aktiviteter såsom ritt, plöjning, definitivt spännande metaforer i sammanhanget. Det hör definitivt tiden till att låta kvinnorna anta männens traditionella roller (och twista till det åt andra hållet på slutet för att göra alla nöja), men här blir det tydligare än vanligt. Dock kan jag inte direkt rekommendera filmen eftersom den liksom den här recensionen är outhärdligt utdragen.
Det var då ett jävla galande. Kan vara den sämsta film jag någonsin har sett. 105 minuter lång plåga.
Sånglustspel är väl en bättre benämning än drama? Småkul men jag undrar om det inte finns en nästan exakt likadan film från samma tid? Jag kände igen 80% men det är ändå inte den här jag sett.
Riktigt dålig story, men jag hade inte förväntat mig något annat heller. Det som lyfte filmen något var faktiskt att några av sångerna var hyfsat bra. Sedan är ju alltid Sickan sig själv.
Sicken, och framförallt, Åke är redigt härliga som vanligt. Men humorn och romantiken saknade det lilla extra så högt betyg blir det inte. Men godkänd får jag allt säga att den var.
Superfånig på alla sätt och vis, men det är ganska kul när Sickan Carlsson klär ut sig till löjtnant och super sig full.
Söderblom gör de toppen tillsammans med Gentzel och Carlsson
en svensk filmklassiker...med underbara skådisar som Åke Söderblom, Sickan Carlsson.
den är för härlig ...