BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Leave No Trace
En pappa och dotter lever en perfekt men mystisk existens i Forest Park, ett vackert naturreservat i Oregon, och har sällan kontakt med resten av världen. Ett misstag gör att de får myndigheterna efter sig, och de försätts på en nyckfull resa i jakt på ett nytt hem.

Originaltitel | Leave No Trace |
Regissör | Debra Granik |
Manus | Debra Granik, Anne Rosellini |
Genre | 2010-tal, Drama |
Skådespelare | Ben Foster, Thomasin McKenzie, Dana Millican, Jeff Kober, Dale Dickey, Isaiah Stone, Michael J Prosser, Derek John Drescher, Alyssa McKay, Ryan Joiner, Bob Werfelman, Susan Chernak McElroy, David M Pittman, Spencer S Hanley, Michael Draper |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 495 |
Filmnummer | 128627 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En film om PTSD, en alternativ pappa-dotter-relation, frihet och frigörelse. Ett amerikanskt drama soprent från överspel och melodrama, när hände det senast? Stram, mimiklös minimalism skapar trovärdighet och dynamik när känslorna väl uppenbarar sig. Fantastiska skogsbilder. Krispig men lite distorderad bild på SVTPLAY. Oförutsägbar, lugn, harmonisk, respektfull, sympatisk och vacker. En mänsklig och mogen film, om än lite väl behärskad och återhållsam.
Varm historia, fint foto, fantastiska skådespelare i huvudrollerna, men precis som med Winter's Bone så tycker jag att det saknas något för att lyfta. Nu blir det ganska varmt och fint, men också lite långtråkigt.
Bra drama, långsamt men intressant.
Otroligt långsam. Bra skådisar men ganska menlöst manus och regi.
Relativt ointressant.
Ganska bra ändå. Intressant far-dotter relation. Gripande, men blir lite segt ibland. 6/10
2019-11-29: Blek indie utan någon som helst edge. Mellanmjölk rakt igenom och man brydde sig aldrig riktigt då hela premissen var konstig.
En riktig indiepärla! En väldstämnd film som på ett gripande vis skildrar relationen mellan far / dotter. I många scener talar tystnaden snarare än orden på ett underbart vis. Ett annat stort plus är miljöerna som genom hela filmen är spot om, här påminner den mycket om regissören tidigare film Winters Bone.
Det är fina miljöer och så, men jag tycker den tappar när livet börjar knaka, när folk inte längre är på samma våglängd.
Den här tråkiga sörjan lyckas nästan få Sofia Coppolas filmer att framstå som ofantligt spännande.