BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Långt farväl
Filmatisering efter Raymond Chandlers Långt Farväl, om detektiven Philip Marlowe. Marlowe hjälper en gammal vän att ta sig till Mexico. Vännen blir sedan eftersökt misstänkt för sin hustrus död. Marlowe kontaktas av en kvinna, Eileen Wade, vars alkoholiserade make har försvunnit. Marlowe blir utsatt för påtryckningar från maffian som vill ha tag i mannen som Marlowe hjälpte att fly. De två fallen visar sig hänga ihop, när Marlowe skuggar maffiagangstrarna till huset där Eileen bor. Arnold Schwarzenegger skymtar förbi som muskulös gangster.

Originaltitel | The Long Goodbye |
Regissör | Robert Altman |
Manus | Leigh Brackett |
Genre | Drama, Kriminalare, Thriller, Mysterium, 70-tal |
Skådespelare | Sterling Hayden, Elliott Gould, Henry Gibson, David Arkin, Jim Bouton, Nina Van Pallandt, Mark Rydell, Leslie McRay, Rutanya Alda, Enrique Lucero, David Carradine, Arnold Schwarzenegger |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 666 |
Filmnummer | 9673 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Spretig men välgjord. Intressant med förflyttningen från bokens 40-tal till 70-talet, men manuset och den felcastade Gould spelar Marlowe som omväxlande en moralisk man (katten, slutet) och omväxlande den vanvördige, cyniske deckare som Chandler skrev. Totalintrycket är ändå ganska gott.
Robert Altmans noir-satir. Elliott Gould som kedjerökande, entonig och muckande privatdeckare. Putslustig & lätt anarkistisk. Blasé & likgiltig. Obrydd & oförsiktig. Tyken & respektlös. De påtända och toplessa new age-brudarna som regelbundet återkommande kuliss är en yster detalj. För övrigt är filmen lite spretig och rörig. Den berör inte tillräckligt och fångar inte riktigt mitt intresse även om, och det måste understrykas, mr. Gould är lågmält cool filmen igenom. En vindlande och medvetet ytlig skildring av en substanslös kultur.
Stark första halvtimme men mynnar ut i en rätt tradig, långsökt och ointressant upplösning.
Dåligt ljud, dålig regi, story som framförs långt ifrån så tydligt, spännande och intresseväckande som den borde och ett fång med oklara karaktärer. Dessutom ett blekt ledmotiv som blir tjatigt redan första gången man hör det (och sedan återkommer det i olika varianter x antal gånger i filmen). Den generella känslan är att alla ansvariga för filmen inte kunnat bestämma sig för om man velat göra en seriös deckare eller en parodi på deckare. Den enda som verkar ta filmen på allvar är stackars Elliott Gould som gör vad han kan med sin huvudkaraktär. Inte den sämsta film jag någonsin sett, men ettan är tyvärr given.
Inledningen greppar tag men det visar sig snabbt att detta är nog bättre som bok än film trots de mystiska LA-miljöerna. Man dras aldrig in som tittare, lite roligt med Arnold på slutet.
När Trapper John McIntyre spelar Marlowe i en dålig efterapning som borde varit Noir, inte i färg, då blir det inte bra. Jag orkade 30 minuter. Kanske gör jag ett nytt försök någon gång.
Första halvtimmen är skitbra, sedan kommer handlingen igång på allvar och då blir det mest trött deckare fast med skitcool noir-stämning över det hela. Elliott Gould är klockren, Sterling Hayden riktigt bra, och hippiebrudarna lika topless som den osedvanligt gigantiske Arnold Schwarzenegger. Synd att filmen i sin helhet är tämligen ointressant när så mycket i den är så bra. (9-/15)
It's okay with me!
Riktigt bra film! Robert Altman klättrar på min regissörslista mer och mer. Underbar film i alla fall, Elliot Gould är ju klockren och Sterling Hayden är också riktigt vass. Stabil 4/5 i betyg.
Bra, annorlunda och häftig privatdetektiv-film som kanske kräver att man är på rätt humör. Jag har försökt se den tidigare men då tappat intresset, men den här gången tycker jag den fungerade mycket bra. Det är lite kul att se den här filmen efter nya Inherent Vice som utspelar sig i liknande miljöer och har en liknande ton i berättandet. Det bästa inslaget i filmen är ändå katten, och huvudpersonens relation till den.