BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Landskap i dimman
En roadmovie om två ungdomar, Voula och Alexandros, som söker efter sin sedan länge försvunna fader i Tyskland.
Originaltitel | Topio stin omihli |
Alternativ titel | Landscape in the Mist, Topio stin omichli |
Regissör | Theo Angelopoulos |
Manus | Theo Angelopoulos, Tonino Guerra, Thanassis Valtinos |
Genre | Drama, 80-tal, Roadmovie |
Skådespelare | Tania Palaiologou, Michalis Zeke, Stratos Tzortzoglou, Eva Kotamanidou, Aliki Georgouli, Vassilis Kolovos, Vassilis Bouyiouklakis, Ilias Logothetis, Vangelis Kazan, Stratos Pahis, Mihalis Giannatos, Kiriakos Katrivanos, Grigoris Evangelatos |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 133 |
Filmnummer | 17901 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Filmen innehar både värme och mörker, en uppväxtskildring vars surrealistiska atmosfär förhindrar tristessen som kan infinna sig när en film både har lågt tempo och repeterar sig själv.
Mästerligt av grekiske regissören Theo Angelopoulos om två barn som rymmer hemifrån med en dröm om att träffa sin far som de tror befinner sig i Tyskland. En resa kantad av underbart bildspråk och suverän musik. Inte den mest upplyftande av filmer, man verkligen fängslande och starkt atmosfäriskt. Väldigt bra.
Muntergöken Angelopoulos gör en roadmovie innehållande hela spektrat av elände. Bra skådespelare men det blir alldeles för repetitivt så man slutar att bry sig om vad som händer. Betyg 5.7
Min favorit hittills av denna högtidliga och humorbefriade regissör. Barnens resa ger det driv som hans filmer brukar sakna och filmen innehåller många fina observationer. Den är en smula fånig men också fin och fängslande.
Vilken fantastiskt vacker film!
En snygg film som i flera scener drar mina tankar till Michelangelo Antonioni's och Aki Kaurismäki's verk. Tyvärr saknar "Landskap i Dimman" intressanta karaktärer och historia för att de två timmarna inte ska börja kännas sega och oengagerade. De enstaka gripande episoderna hade lika gärna kunnat bli mästerliga kortfilmer eftersom helheten flyter inte riktigt som den ska och jag förstår mig inte på symboliken som filmen envisas med.
Men gud, nu har jag velat mellan 3/4 i minst tio minuter. Den avgörande faktorn får bli Orestis på tok för avslöjande åttiotalsjeans.
Vilka fantastiska bilder! När det gäller bildkompositioner överträffar Angelopoulos alla andra filmskapare i samtiden. Handlingen är väl däremot lite tunn och flummig även om vissa enskilda scener är gripande. Det var för övrigt trevligt att se att skådespelarna från Turneskådespelarna gjorde ett gästspel.
Filmupplevelsen är en extremt svag 3a, minnet av den en stabil 4a.
de absurdare scenerna är rätt kul (förutom den halvt ihjälslagna hästen då), men jag har en krypande känsla att det ibland är ofrivillig humor . . . sett som en symbolisk resa genom uppväxten är den helt OK