BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Familjen Bélier
I familjen Bélier är alla döva förutom 16-åriga Paula, som tar hand om alla utom sig själv. Hon fungerar som sina föräldrars språkrör i deras vardagsliv och är oumbärlig för alla i familjen. Vad hennes föräldrar inte vet är att deras dotter har en fantastisk sångröst och en talang utöver det vanliga, något Paulas musiklärare snart upptäcker. Han övertygar henne om att ställa upp i en audition utlyst av Radio France i Paris som kan leda till att hon kommer in på sina drömmars musikutbildning. Paula ställs nu inför sitt livs svåraste val - att stanna kvar hos sin familj eller uppfylla sina drömmar.
| Originaltitel | La famille Bélier |
| Alternativ titel | The Bélier Family |
| Regissör | Eric Lartigau |
| Manus | Eric Lartigau, Victoria Bedos, Thomas Bidegain, Stanislas Carré de Malberg |
| Genre | Drama, Komedi, 2010-tal |
| Skådespelare | Louane Emera, François Damiens, Karin Viard, Luca Gelberg, Eric Elmosnino, Roxane Duran, Ilian Bergala, Mar Sodupe, Stéphan Wojtowicz, Jérôme Kircher, Bruno Gomila, Clémence Lassalas, Céline Jorrion, Véronique Poulain, Philippe Dusseau |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 289 |
| Filmnummer | 115229 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
"hönshjårnor"... Spattig saga.
En fransk dramakomedi med mycket sång. Delvis en typisk tonårsfilm, men också en film om att som talande leva med en familj som enbart kommunicerar med teckenspråk. Varm, snygg, sympatisk och lite tankeväckande, men även övertydlig och småklyschig. Humorn tilltalar nog vissa mer än andra. Kan du knappt hålla dig för skratt när du ser någon tala teckenspråk lär du säkert garva läppen av dig till den här. Jag tycker att komiska situationer uppstår, men att rörelser och situationer genomgående är förstärkta och överdrivna. Så har de kastat in onaturligt snuskprat. Det säljer säkert, men blir konstlat och sökande i mitt tycke. Desto bättre tycker jag om sångerna. För övrigt är den där Samuel på tidningen Amelia ute och cyklar när han skriver att det är en ny Amelie från Montmartre, för det finns bara en.
Mycket bra Fransk film. Fransoserna kan verkligen göra denna sortens filmer
Jag förstår dem som tycker filmen är för simpel. Det är klassiska karaktärer och mamman är något överdriven, men grundidén är briljant och två scener berörde mig så djupt att det snälla och mysiga lyfte till en fyra!
Småmysig, men långt ifrån någon "ny Amelie" som den marknadsförs som. Men en helt OK feel-good en lördagskväll.
De komiska scenerna med musikläraren fungerar överlag bättre än de dramatiska i hemmet. Huvudpersonen är perfekt, därför blir hon inte intressant. Mamman är för osympatisk för att ta på allvar. Killen som sjöng gör vaken till eller från. Sidohistorien med lillebrodern är irrelevant. Utgången är också tämligen förutsägbar. Blir varken berörd eller tillräckligt road. Och detta pussande, hade inte överlevt en dag i Frankrike.
Lättsam, söt och rörande!
Pendlar mellan fars och drama. Vissa Scener och rollfigurer är rent pinsamma. Mycket svag trea.
Kanske inte riktigt en fyra om en ska va krass men alla filmer som får mig att gråta får banne mig en fyra bara för att.
Härlig film, charmig o mkt fina sångprestationer. Att mycket är förutsägbart o man sett det tusen ggr köper jag trots allt. Minus för några ologiska och rent av korkade scener, men jag är på bra humör o förlåter det också.
