BETYG
4
av 5
4
av 5
Kvinnan i sanden
En entomolog på jakt efter insekter fastnar i ett stort hål i öknen. Där träffar han en kvinna. Livet som en evighet i en sandgrop.
| Originaltitel | Suna no onna |
| Alternativ titel | Woman in the Dunes |
| Regissör | Hiroshi Teshigahara |
| Manus | Kôbô Abe |
| Genre | Drama, Thriller, 60-tal |
| Skådespelare | Eiji Okada, Kyôko Kishida, Hiroko Ito, Koji Mitsui, Sen Yano, Ginzô Sekiguchi |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 746 |
| Filmnummer | 9375 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Överdriv inte nu. Men visst var det en bra film! Lite seg bara,
Jag ska fatta mig kort: ett mästerverk!
En närgången och övertydlig avantgardistisk skildring av det futila i organismens kamp mot naturens ständiga entropi. Vad jag kan bedöma är hela genomförandet perfekt och jag gillar särskilt regissörens känsla för hur långt han kan driva monotona inslag i många scener som tex musiken, vindens tjut, rinnande sand, stirrande blickar och stilla vansinne. Plus för cinematekets kraftigt åldrade filmrulle som starkt bidrog till känslan av att naturen sakta besegrar oss.
Det var sannerligen en upplevelse att få se om detta mästerverk på 35mm. Ingen film fångar det absurda och meningslösa med vår existens med samma rikedom och insiktsfullhet som Abe och Teshigaharas mästerligt suggestiva allegori. Människan som insekt; den slukande och levande landmassan; hopplösheten; kampen för överlevnad; Takemitsus dissonanta musik. Det här är fan briljant och mer eller mindre fullkomligt.
Helvete vilket konstverk!
Den får till det mesta som är typiskt hos den japanska filmens guldålder, och det ska man vara tacksam för.
världsklass
Tematiken och estetiken är fantastiska, känslan når dock inte fullt ut. Svag 5:a.
Nej, jag såg den inte under särskilt gynnsamma förhållanden - vilket jag får ta på mig. Men jag vägrar att tro att skulden enbart är min. Det är lätt att tolka in Kafka och Camus och dessutom se det fina fotot och därmed dra slutsatsen att det naturligtvis måste vara ett mästerverk. Jag fick inte den berömda Kafkakänslan och existentialismen hos Camus berör mig mer än den här filmen. Jag engagerades inte av filmen varken känslomässigt eller intellektuellt i tillräckligt hög grad för att kunna ge ett högre betyg. Någon renande Bressonkänsla infann sig inte heller. Alla jag litar på tycker dock att det här är en fantastisk film så jag lovar dyrt och heligt att se om den under bättre omständigheter, förhoppningsvis med följden att jag skäms över min nuvarande åsikt och raderar den här kommentaren. En fyra måste det väl i alla fall vara?
Fängslande, bisarr och underbart filmad. Även utan att beakta de djupare aspekterna är det här en film som måste ses.
