BETYG
3.9
av 5
3.9
av 5
Körkarlen
Suputen David Holm dör i nyårsnattens sista minut och möts av Dödens körkarl. David är dömd att ta körkarlens plats som transportör av de avlidna, men innan dess tar körkarlen med David på en resa genom hans liv. Han får också följa körkarlen till den dödsbädd som är näst i ordning...
Baserad på romanen Körkarlen av Selma Lagerlöf från år 1912.
| Originaltitel | Körkarlen |
| Alternativ titel | The Phantom ChariotThe Stroke of MidnightThy Soul Shall Bear WitnessThe Phantom Carriage |
| Regissör | Victor Sjöström |
| Manus | Victor Sjöström |
| Genre | Drama, Skräck, Fantasy, Stumfilm, 20-tal |
| Skådespelare | Victor Sjöström, Hilda Borgström, Tore Svennberg, Astrid Holm, Concordia Selander, Lisa Lundholm, Einar Axelsson, Olof Ås, Nils Aréhn, Simon Lindstrand, Nils Elffors |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2470 |
| Filmnummer | 4996 |
Recensioner
Konstnären Sjöström var från en början överskuggande. Han hade gjort den film som hade betytt mest av alla filmer. Jag såg den första gången då jag var femton år. Numera ser jag den minst... Läs mer »
Jag minns när jag gick i nian. Det första jag gjorde när jag kom hem från skolan var att bänka mig framför TV:n för att titta på diverse komediserier som visades då men ibland hände det att ... Läs mer »
Kommentarer
Snygg och stämningsfull med ett engagerande berättande. Sen så är ju perspektiven ojämna och inte lika nydanande som filmskapandet, men en stark betygstrea får det allt bli.
En svag trea, jag tycker den segar sig fram till poängen men sedan är slutet väldigt bra. Filmen känns modernare än -21.
Min tionde 20-tals film och en av de bästa. Det är en dyster historia där supandet ställs mot nykterhetsrörelsen, men på den tiden känns det som en ganska logisk uppdelning av mänskligheten. Visuellt är filmen makalöst snygg för sin tid, dödsrikes-effekterna och sepia-tonen går så fint ihop och Victor Sjöström spelar ju själv mycket bra som en riktig skitgris som är svår att hålla på men som man ändå vill följa. Kul att se de gamla miljöerna också, jag är inget större fan av stumfilmer men det här var en av de klart bästa jag sett och jag är imponerad av Selma Lagerlöf. Det blir en 3a utan några problem.
Otroligt snyggt filmad och skådespeleriet känns verkligen rakt igenom oväntat modernt vilket bidrar till att skapa en trovärdig historia. Men, historian är ju skit? David Holm är ett ärkesvin av rang och jag varken hoppas eller tror på hans omvändning. Att en man gråter betyder ju på inget sätt att han har bättrat sig. Jag har liksom läst många kvinnor som pratat om hur deras misshandlande killar har gråtit efter att dom slagit och hur kvinnorna fått trösta killen som lovar att bättra sig och aldrig göra om det. För att det ska upprepas gång på gång. Jag blev fan helt galen när Edit återförenar Fru Holm med David, vad i helvete? Låt henne vara och leva sitt liv utan kräket! Och det här att Edit älskar David är bara så jävla, vad är det hon älskar? Det kristna perspektivet med att älska syndaren är ju tydligt men jag hatar det när det tolkas på det här sättet. Visst, älska syndaren, men offra inte dig själv och andra på det här viset! Nä, en svag tvåa för att den är rätt underhållande rakt igenom, hur snyggt gjord den är och att den bjuder på rätt många tankar.
En bra film med imponerande avancerat filmspråk! Allmänt cool och suggestiv också. Vill dock alltid att den ska vara en smula bättre än den är. En fyra ska den lätt ha, men i mitt tycke ungefär lika bra som Terje Vigen och Ingeborg Holm, snarare än Victor Sjöströms självklara utlimata mästerverk.
Det bästa jag har sett i stumfilmsväg så här långt, vilket inte alls är mycket ska sägas. Jag gillar verkligen upplägget med själva körkarls-legenden, men också den historia man använder den till att berätta. Svärta så inåt helvete blir det, och det kan ju inte gärna vara fel. Det är väldigt stämningsfullt hela vägen, speciellt scenerna där körkarlen skumpar fram på sin vagn är effektfulla, och Sjöström imponerar både som regissör och skådespelare. Det är dock tveksamt om jag överhuvudtaget kan gå över en trea i betyg till en stumfilm i det här skedet, formen kan inte engagera mig tillräckligt för det tror jag, men blir jag mer av en stumfilmskonnässör i framtiden, så är det här definitivt en film att återbesöka
Tankarna, inom de tunga ämnen, som bilderna aktiverar ger ett oerhörd tungt intryck. Suverän musik xå
En av mina favoritfilmer! Väldigt kuslig film med fenomenala skådespelarinsatser! Väldigt välgjord och skickligt filmad! Svensk film kan inte bli mycket bättre än så här!
Mästerverk från början till slut.
Ett filmiskt mästerverk av allra högsta grad. Blev chockad över hur pass tekniskt välgjord filmen är, kan ju bara tänka reaktionerna när den kom 1921. Man sitter med en klump i magen igenom hela filmen, man bli så pass känslomässigt påverkad att tiden bara flyger förbi, den får åskådaren att engagera sig i karaktärerna samtidigt ställa frågor som rör livet, döden och hur mycket ens val påverkar andra människor. Svensk filmindustri borde stanna upp, sitta ner och se denna för att sedan använda denna som ett exempel för hur man gör film. Ett mästerverk av allra högsta grad och troligtvis den bästa svenska filmen, för det blir nog svårt att toppa denna. 5:a
