BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Kollektivet

Erik och Anna är ett par med en dröm. Tillsammans med deras dotter Freja startar de ett kollektiv i den finare delen av Köpenhamn. Med familjen i centrum av historien bjuds publiken in i Anna och Eriks dröm. Vi deltar i husmöten, middagar och fester. Det är vänskap, kärlek och sammanhållning tills en dag när en svår kärleksaffär blir kollektivets stora prövning.
Originaltitel | Kollektivet |
Alternativ titel | The Commune |
Regissör | Thomas Vinterberg |
Manus | Thomas Vinterberg, Tobias Lindholm |
Genre | Drama, 2010-tal |
Skådespelare | Trine Dyrholm, Ulrich Thomsen, Helene Reingaard Neumann, Martha Sofie Wallstrøm Hansen, Lars Ranthe, Fares Fares, Magnus Millang, Anne Gry Henningsen, Julie Agnete Vang, Sebastian Grønnegaard Milbrat, Lise Koefoed, Rasmus Lind Rubin, Mads Reuther |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 414 |
Filmnummer | 115609 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
60–70 talet var väl kollektivbosättningarnas tid. Här är det 70-tal i Danmark och både handling och filmens gestaltning är av tidstypiskt snitt. Detta trots att det är gjort 2016 med regi av Thomas Vinterberg.
Det är småroligt, helt enkelt danskt gemyt och fri kärlek är tidsandan. Men det hela utvecklas åt det mörka och sorgliga hållet och Anna (lysande spelad av Trine Dyrholm) bryter ihop fullständigt när dom skäggar natt efter natt i rummet intill.
Det verkar hemskt att bo i kollektiv.
Hade högre förväntningar men det når inte ända fram.
Trine räddar filmen från en 2:a. Väldigt ojämn.
Mer Scener ur ett äktenskap light än en skildring av ett kollektiv (är det inte nästan alltid så med "kollektiv"-filmer?). Men det är intressant (och hjärtskärande) att se Trine Dyrholms karaktär trasas sönder på den öppna kärlekens altare. Alla övriga karaktärer i kollektivet blir tyvärr aldrig mer än papperskulisser till filmens triangeldrama.
Njae... bra skådespeleri, men ingen mening. Bäst, och sorgligast, var den nästan omärkliga lilla bihandlingen mellan barnen, spelad med enbart ögonkast.
Jag skulle snarare säga intetsägande. Tanken är nog att med lite spydighet och obefogad nakenhet försöka återskapa 90-talets danska succéer med exempelvis Festen och Idioterna. Filmen lyfter aldrig och blir lite tråk-dansk.
Ett ganska färgstarkt porträtt inlindat i en annorlunda miljö som skildras med värme även om det inte riktigt biter tag på djupet. Trine är alldeles utmärkt i sin roll. Betyget blir en 3;a
Inte direkt dålig, men visst hade man hoppas på något mer. Börjar rätt bra men tappar fart och leder inte någon överdrivet intressant vart. Men hantverket är bra, skådisarna likaså... Men det här är ingenting jag lär se om. Svag trea.
Kanske lite lättviktigare än vad man hade hoppats på, men en ganska trevlig tidsresa ändå. Trine Dyrholm är dessutom väldigt bra i vanlig ordning, och hennes insats ensamt gör det här värt att se. Hennes karaktär är också det intressantaste inslaget i filmen. I övrigt är persongalleriet dock svagt, upplägget kunde inte gärna vara tacksammare för färgstarka sidokaraktärer, men de lyser tyvärr med sin frånvaro. Men betygstrean var iaf aldrig riktigt i fara