BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Klienten
En åklagare på jakt efter en mördare. En advokat som spelar ett högt spel. En pojke som vet för mycket.
Baserad på romanen The Client av John Grisham från år 1993.
| Originaltitel | The Client |
| Regissör | Joel Schumacher |
| Manus | Robert Getchell, Akiva Goldsman |
| Genre | Drama, Thriller, Mysterium, 90-tal |
| Skådespelare | Brad Renfro, Susan Sarandon, Tommy Lee Jones, Mary-Louise Parker, Anthony LaPaglia, Kim Coates, Ron Dean, Anthony Edwards, Micole Mercurio, Will Patton, Bradley Whitford, Anthony Heald, J T Walsh, Ossie Davis, William H Macy, Walter Olkewicz, David Speck |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 16365 |
| Filmnummer | 58 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Grisham-filmerna var stora på 90-talet och svaldes tacksamt av publiken. Klienten har det mesta av vad som kan förväntas av en Grishamthriller och är inte direkt dålig. Visst var ungen mer än enerverande, men det hade ju inte blivit mycket till film om han inte varit det.
Alldeles för lång.
Den här filmen är alltså typexemplet på varför folk blir förvånade när dom ser bra barnskådespelare. För det här är nog den värsta jag sett. Vet inte vad som är värst, om det är barnskådespelaren, hur karaktären är skriven, eller hur han är regisserad. Eller jo, det är barnskådespelaren. Runt omkring honom finns en korkat tvingad story, kompetenta skådespelare som måste agera efterblivna kring ungen, och en kross av alla förhoppningar jag någonsin hade på den här filmen. Det började så bra.. Trodde verkligen det här skulle vara min film..
Så där, funkar att se på, tycker dock ungen är lite väl överdriven och uppkäftig, ett kokt stryk kanske? (:
Som Harrison Fords "Vittne till mord", fast dålig.
Ett riktigt dumt bottennapp. Själva grunden för berättelsen är ologisk och onödig, varför existerar filmens konflikt över huvud taget? Den behöver ju inte göra det. Tillsammans med en irriterande, överspelande barnskådespelare och karaktärer som hela tiden måste bevisa hur dumma i huvudet de är blir det nästan outhärdligt. Och jag som älskar 90-talsfilmer där huvudrollsinnehavaren blir jagad.
Inte en av Grishams bästa böcker men den är betydligt bättre än den här filmatiseringen. Sarandon är visserligen bra men tycker filmen saknar den spänning som finns i boken.
Det får bli en stark tvåa för den är ju underhållande och till viss del spännande, men det som ibland kan kännas lite löjligt är de stereotypa karaktärerna och det handlar till stor del om vi och dem. Men man får väl se det från den lättsamma sidan så funkar det för en lättsam kväll.
Den här sortens film är alltid knepig att betygsätta. Jag har inte inte så mycket positivt att säga om den, men den är väldigt underhållande, och det är trots allt det enda som den är menad att vara. Jag gillar överlag thrillers i juridikens värld, och det är nog en central anledning till att jag drogs med så mycket i den här. Annars är dock det mesta ganska dumt och överdrivet, och karaktärerna känns snarast som karikatyrer. Ungen i huvudrollen övertygar inte direkt heller. När jag hamnar i det här dilemmat så brukar det vara en stark tvåa eller en svag trea som gäller, och denna gång väljer jag en svag trea. Fråga mig helst inte varför
