BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Klart mamma ska ha en Cabriolet
Tre bröder som alltid bråkar med varandra har blivit bedd av sin far att hämta hem en bil till deras mammas födelsedag. De går med på det och en resa genom amerika startar, en resa där många saker händer.
| Originaltitel | Coupe De Ville |
| Regissör | Joe Roth |
| Manus | Mike Binder |
| Genre | Drama, Komedi, 90-tal, Roadmovie |
| Skådespelare | Patrick Dempsey, Annabeth Gish, Daniel Stern, Arye Gross, Rita Taggart, Joseph Bologna, Alan Arkin, James Gammon, Ray Lykins, Chris Lombardi, Josh Segal, John Considine |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 104 |
| Filmnummer | 10042 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Lika mycket drama som komedi, men den funkar tack vare tidsbilden och musiken. Simpel story och inga överraskningar.
Köpte filmen för dess roliga svenska titel och blev överraskad av en charmig film med bra samspel mellan de tre bröderna. Samtidigt är det Alan Arkin som lyckas att stjäla showen i alla sina scener och bjuder på en stark skådespelarinsats utan överspel. Lättsam film som bjuder på en hel del skratt och minnesvärda scener utan att ta sig på alldeles för stort allvar.
Upplägget med en road movie i tidigt 60-tal känns tilltalande. Den börjar bra men ju längre filmen går tappar jag intresse. Bra musik och skön miljö, men det räcker inte i mål.
Börjar lite kul med några roliga scener men ju längre det lider blir det mer drama med ett ganska övertydligt budskap. Grabbarna funkar bra ihop. Jag gillar flera av Patricks Dempseys åttiotalsrullar. Mestadels varma sköna miljöer, väldigt somrigt och en liten känsla av feel-good faktiskt. Musiken är det sannerligen inget fel på och jag satt och diggade med flera gånger. Hade det bakats in mer humor hade jag lätt kunna sätta en stabil trea, nu får det räcka med en stark två istället.
En bortglömd pärla!
Jag trodde att den skulle vara bättre.
Minnesvärd feelgood-rulle med sköna 60-tals miljöer. Räcker till en generös 4:a!
Svag trea får det bli.
Anledningen till att jag skriver det här kommentaren är dock att jag ville skriva en liten kommentar över hur kul det är att se folk sätta ett betyg, och sen sänka - eller för den delen höja - det.
Stark fyra/fyra - och nu 3:a.
Det är absolut inget fel - eller konstigt - med det. Det visar bara upp ett konkret exempel på hur folks filmsmak förändras under åren.
Trevande inledning och sedan går det vidare i ett tillkämpat måbramanus. Men Alan Arkins Fred är alldeles underbar.
Ok att titta på en tråkig eftermiddag. Svag 3:a
