BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Kinesiskan
En grupp radikala studenter spenderar en sommar i ett kollektiv och studerar ordförande Maos texter. Hur ska de förhålla sig till sin kapitalistiska omvärld? Ska de välja våldet som metod?
| Originaltitel | La chinoise |
| Regissör | Jean-Luc Godard |
| Manus | Jean-Luc Godard |
| Genre | Drama, 60-tal |
| Skådespelare | Jean-Pierre Léaud, Anne Wiazemsky, Juliet Berto, Michel Semeniako, Lex De Bruijn, Omar Diop, Francis Jeanson |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 278 |
| Filmnummer | 4456 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Intressant studie. Godard får ut mycket ur den här filmen. Stark 3a!
Kul om ett par brådmogna revolutionärer och några dess mindre intresserade som läser Mao bokstavligt och innantill. Som vanligt med Godard är det färgrikt och bildskönt, en film jag vill bo i för en stund. Léaud briljerar f ö.
Godard är på lekhumör. Här lyckas han göra en vass politisk film (som samtidigt raserar precis samma politik) och han gör det med en lekfull touch som gör att många scener blir väldigt roliga och underhållande. Fastnar ibland i lite väl mycket snack. Scenen på tåget är oerhört bra och ger en riktig djupdykning in i ett problem som skulle bli verklighet. Bäst i filmen är kanske ändå sättet Godard bryter fjärde väggen, samt Mao Mao sången. Betyg 7.3
Godard borde kanske egentligen ses som en ren experimentfilmare snarare än en "vanlig" spelfilmsregissör - som sådan har han en hel del förtjänster. Men som vanligt träffar hans filmer inget djupare i mig och jag tröttnar på hans tricks efter ett tag. Intressant som tidsdokument dock, och jag gillade tågdiskussionen.
Väldigt intressant film. Väldigt snygg, kommer ihåg att jag gillade färgerna i den.
jag tycker faktiskt det här var en rolig om än sansad och innehållsrik film. mycket bättre än vad jag någonsin kunnat tro. snygg och stilren scenografi dessutom och härliga textrutor
Ganska exakt likadan som många av Godards andra filmer från denna period. Lite rolig, lite tråkig, lite intressant och lite tom. Min favoritsekvens är när de åker tåg och samtalar.
Nu var det fan länge sedan sist, men den är för dyr att se igen! Åh.
Intressant, lekfullt och stundtals väldigt roligt, en bra formula för en film med politisk tematik. Stiligt foto, snygga färger och vackra människor (Anne Wiazemsky är otroligt vacker), väldigt typiskt Godards 60-tal alltså.
