BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Joe Hill
Unge Hillström flyttar med sin bror till Amerika. Arbetsvillkoren är skitiga och kommer att stå i täten i en facklig syndikalistisk kamp under namnet Joe Hill.
| Originaltitel | Joe Hill |
| Regissör | Bo Widerberg |
| Manus | Richard Weber, Bo Widerberg, Steve Hopkins |
| Genre | Drama, 70-tal, Biografi |
| Skådespelare | Thommy Berggren, Anja Schmidt, Kelvin Malave, Evert Anderson, Cathy Smith |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 397 |
| Filmnummer | 4601 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Intressant sann historia om svensk-amerikanen Joe Hill, men kanske inte lika intressant berättat här. Thommy Berggren är charmig i huvudrollen, men man får aldrig riktigt känslan av att de är i USA - något som de fångar på ett väldigt bra sätt i t ex Utvandrarna. Ändock kul att se en film som knappt var kommersiellt tillgänglig i nästan 40 år.
Intressant det här med att Widerberg klippte sina egna filmer, när han inte var särskilt bra på att klippa. Nåväl, den här filmen är ändå en av hans bästa, och det är väldigt skönt att bara hänga med Joe Hill på den här resan genom USA. Skön atmosfär och engagerande hela vägen. Snyggt!
Alldeles för hattig film, som kretsar kring en synnerligen enerverande karaktär, även om Berggren spelar ganska bra.
En välgjord film med en ung Thommy Berggren i huvudrollen. Det är ingen lättsam film där man bara glider med och följer tidens gång, utan en omtumlande resa med tvära kast. En kräftgång där det känns som att varje framgång följs av dubbla bakslag. Jag upplever det inte som en typisk Widerberg-film, utan som att han ville göra något extra, en film som skulle vara gångbar internationellt och bli en klassiker. I själva verket känns det som friskt vågat, hälften vunnet. Enskilda scener är bra och starka, men som helhet spretig och mindre lyckad.
Lite av en besvikelse faktiskt. Mest störigt att de inte kunde spela klart i USA, så miljöerna förstör upplevelsen lite faktiskt.
En riktigt fin film det här. Har något av en drömsk air över sig. Första halvtimmen i New York är till exempel magisk. Visst slår lågbudgeten igenom här och var men betyget landar på en välförtjänt 4;a
Episk film som stundtals är ganska svävande och lite upprepande i berättandet men det skapar stämning och filmens autentiska känsla är en fördel.
Joe HIll som strandraggare? Tycker att stora delar av skådespeleriet (ej Berggren) är ganska dåligt och dramaturgin märklig. Känns dock väldigt mycket i takt med sin tids unga film. Mycket fokus på "det sinnliga".
Inledningen i New York känns mycket autentisk; smutsig och drabbande med den typiska widerbergska nerven. Men när Joe Hill börjar sin vandring genom USA går lite av nerven förlorad och det blir något långrandigt. Manuset hade gärna fått varit starkare överlag, då det känns som att Joe Hills intressanta levnadshistoria slösas bort i Widerbergs strukturlösa berättande. Rättegångsscenen med en uppeldat Berggren på svengelska fungerar heller inte riktigt och känns väldigt amatörmässig. Men annars är Berggren mycket bra och jag gillar speciellt lekfullheten han släpper fram i karaktären.
[rek. 4] Jag förvånas över att filmen faktiskt är ganska ojämn. Det finns verkligen odödliga scener och jag tycker att Berggren sköter sig fint i huvudrollen, men vissa scener känns hafsiga och dramaturgin är inte helt lyckad. Bitvis tycker jag även att storyns "skarvar" inte fungerar helt lyckat. MEN musiken, miljöerna är hundraprocentiga. Widerbergs sätt att använda amatörer fungerar ypperligt ibland, men ibland mindre lyckat. Personligen hade jag nog föredragit skådespelare. Ja, ja, det är möjligt att det blir en fyra efter omtitt. Helt klart en bra film! 3+
