BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Japan's Longest Day
På ett realistiskt sätt visas vad som hände under de sista 24 timmarna innan Kejsarens radiotal där han accepterar Potsdamdeklarationen, med på ena sidan ministrarnas insikt om folkets lidande och på andra sidan arméns ovilja att ovilkorligt kapitulera till västmakterna. Filmen bygger på en bok av Soichi Oya och Hando Kazutoshi .
| Originaltitel | Nihon no Ichiban nagai Hi |
| Alternativ titel | The Emperor and a General |
| Regissör | Kihachi Okamoto |
| Manus | Shinobu Hashimoto |
| Genre | 60-tal, Drama, Krig |
| Skådespelare | Toshirô Mifune, Takashi Shimura, Chishû Ryû, Sô Yamamura, Akira Kubo, Nobuo Nakamura, Seiji Miyaguchi, Daisuke Katô, Susumu Fujita, Tadao Nakamaru, Jun Tazaki, Toshio Kurosawa, Shogo Shimada, Etsushi Takahashi, Takao Inoue, Tatsuya Nakadai (röst) |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 32 |
| Filmnummer | 50620 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Jag gillar upplägget. Den första halvtimmen är som en mossig skolfilm där man minitiöst förklarar upptakten till det som tydligen kallas för Japans längsta dag, dvs dagen före då Japan kapitulerar och godkänner Postdam-deklarationen.
Sedan följer ett fascinerande drama om de japanska ministrar som inser fördelen med fred kontra de militärer, som med stor pondus, gallskriker och gråter i två timmar för att rättfärdiga sin heder och för att skicka ut sina landsmän till en totalt onödig död.
Alldeles för mycket dokumentärkänsla över detta för att riktigt engagera mig, det 20 minuter långa introt som består helt av voice-over t.ex, men överhuvudtaget så saknar jag ett berättarflöde som binder ihop scenerna och andas lite liv i historien, för det känns för det mesta just som en historielektion och inte så mycket mer. Det är först i andra halvan som filmen riktigt känns som en spelfilm, Okamoto får till några måttligt minnesvärda scener med Mifune, men det är typ allt. Toshio Kurosawas överspelande riktigt sticker i sinnesorganen. Annars har jag inget att anmärka på, men jag finner inget att berömma heller. 5/10.
En sevärd film. Skådespelarna Mifune och Ryu är lysande bra. Filmen visar ett bra sätt hur politiker och militärer i Japan tänkte när Japan var tvungen att kapitulera. Jag ger en stark fyra.
Välgjord, intressant och välagerad film om det japanska slutet på andra världskriget. Mycket stark. Kanske lite rörig stundtals, men det känns till viss del rättfärdigat - det var en väldigt rörig situation. 5-
En mycket ambitiös och imponerande mastodontfilm om ett mycket dramatiskt ögonblick i Japans historia; där vi får följa dramat sekund för sekund. Hela Japans skådespelarelit medverkar; allra bäst är Toshirô Mifune som krigsminister Anami och Chishu Ryu som premiärminister Suzuki. Däremot kan man ju tycka att Toshio Kurosawa spelar över som rebelledaren major Hatanaka.
