Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka
BETYG
3.6
av 5

Jag dödade min mamma


16-årige Hubert Minel älskar inte sin mor. Han ser bara hennes äckliga tröjor, kitschiga inredning och brödsmulorna som fastnar på hennes läppar när hon äter. Utöver det tycker han inte om hennes manipulerande och skuldbeläggande sätt. Förbryllad av sina känslor går Hubert genom tonårens fasor inklusive konstnärliga utsvävningar och upptäckter inom vänskap och sexualitet.


Originaltitel J'ai tué ma mère
Alternativ titel I Killed My Mother
Regissör Xavier Dolan
Manus Xavier Dolan
Genre Drama, 2000-tal, Biografi
Skådespelare Xavier Dolan, Anne Dorval, François Arnaud, Suzanne Clément, Patricia Tulasne, Niels Schneider, Monique Spaziani, Pierre Chagnon
Betygsätt Logga in eller bli medlem för att rösta
Betygsantal 791
Filmnummer 73717

Recensioner

Filmen har inga recensioner ännu.

Kommentarer


Memmem
2016-04-20
Utmärkt biografi! Detta är en franskkanadensisk (québécsk) parallell av franske nya vågen-regissören François Truffauts debutverk "Les quatre cents coups". Båda filmerna är till stor del självbiografiska tonårsskildringar, med osämja mellan tonårspojken och hans mamma. I bägge filmerna är den biologiske fadern frånvarande, men i den franska filmen har Truffaut en styvfar. I de två filmerna trappas osämjan upp, och pappan måste ingripa. Liksom i Truffauts mästerverk säger huvudpersonen till sin lärare att hans mamma är död för att komma undan en uppgift respektive skolk. Truffauts inträngande tonårsskildring är känd för sin rörliga kamera, som var en av nyheterna med den franska vägen. Dolans film är i stället mer konstnärlig, med många starkt kulörta bilder och detaljer. Truffauts film är inspelad i svartvitt. Filmen inleds med att tonårspojken Hubert sitter och äter med sin mamma Chantal. Hubert retar sig på att mamman inte äter snyggt, med brödsmulor runt munnen. Sedan börjar han tycka att hon klär sig vulgärt och klagar sedan på henne i stort. Det utbryter förstås ett allmänt gräl, som slutar med att Hubert går till sin bäste vän Antonin Rimbaud. Sådana gräl som detta återkommer filmen igenom. Hubert kommer bättre överens med Antonins mamma än sin egen. Hubert föreslår att han ska få en egen lägenhet, men mamman tycker att han är för ung, 16 år. Dagen efter kommer hon istället med ett annat förslag. Filmens regissör Xavier Dolan spelar sig själv och gör det bra, även övriga skådespelare gör bra insatser. Det är emellertid väl mycket skrik. Övriga känslor visas också till viss grad: besvikelse, nedstämdhet och glädje till exempel. Musiken är väl kraftig ibland. Dolan försöker göra även denna film konstnärlig, med åtskilliga konstverk och konstskapande. Sedan finns förstås naturbilder där figurerna springer bland höstgula lövträd. Det har han tydligen med i alla sina filmer. Detta är den bästa av de tre Dolan-filmer jag sett och jag ger den betyget 3½+.
foppa99
2016-04-16
om Dolan klippte hårdare skulle mästerverken åstadkommas
Strongbow
2016-04-15
Ojämn men stundtals riktigt bra. För att vara en debutfilm så blir det en svag fyra istället för stark trea.
KyLLo
2016-04-14
Dolan tycks vara överskattad. Det här är en välgjord film med fin musik. Däremot tycker jag att händelseutvecklingen är för dålig. Den kör fast i känsloträsket. Emellanåt verkar det vara något bra på gång, men det blir aldrig något av det utan en återvändsgränd. En stark tvåa.

2016-04-13
Börjar bra och har ett intressant tema men sedan tycker jag att filmen går runt i cirklar och blir stundtals väldigt överdramatisk vilket får följden att den engagerar mindre. Förhållandet till läraren känns krystat. Stark tvåa.
resegaranti
2015-10-31
Det här var det mest banala spektakel jag någonsin sett. Överdrivna, platta karaktärer som står och skriker åt varandra, inramade i en minutiöst utarbetad estetisk miljö, gärna i omotiverad ultrarapid med pålagda pianoslingor som pekar ut riktningen för känslorna. Inget får vara bara det det är, utan det skall ske i bakgrund mot höstlöv, eller i en spontan akt av att dränka sig i målarfärger, eller varför inte gråta ut i ett badkar där dropparna faller i slow motion...ett så syntetiskt och plastigt sätt att skildra människors problem. Xavier Dolan är den mest provocerande ytliga regissör jag känner till... till och med Wes Anderson ligger i lä.
bananton
2014-12-16
Stark trea. Man ser var det hela började. Många av de finaste delarna av den här filmen ser man vidare i hans senare filmer!
Taandborste
2014-07-18
Han spelar på ganska säkra kort, den där Xavier Dolan... den har minst sagt en slags ungdomlig hipsteranda över sig, men det fungerar. Fotot är fint och manuset är välskrivet. Jag gillade verkligen scenen där de målar kontoret.
Brynollf
2014-06-18
Blev aldrig tråkig och höll uppe intresset men berörde mig tyvärr ingen vilket jag förväntade mig av den.
riduzh
2014-04-02
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om den här filmen. Handlingen, som har ett intressant ämne, blir spännande och tråkig på samma gång. Imponerande att han har regisserat, skrivit manus osv.. men samtidigt blir jag bara irriterad på vad det här är för film! Så jävla artsy. Blir en nätt och jämn 3a.
Visa äldre kommentarer »