BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Jackie
En skildring av första damen Jacqueline Kennedys dagar efter mordet på hennes man, president John F. Kennedy.

Originaltitel | Jackie |
Regissör | Pablo Larraín |
Manus | Noah Oppenheim |
Genre | Drama, Biografi, 2010-tal |
Skådespelare | Natalie Portman, Peter Sarsgaard, Greta Gerwig, Billy Crudup, John Hurt, Richard E Grant, Caspar Phillipson, John Carroll Lynch, Beth Grant, Max Casella, Sara Verhagen, Hélène Kuhn, Deborah Findlay, Corey Johnson, Aidan O'Hare, Ralph Brown, Penny Downie |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 493 |
Filmnummer | 123143 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Stiligt iscensatt.
Det här var väl egentligen dömt att misslyckas på förhand. Att vältra i andras olycka har aldrig legat för mig vare sig det är dokumentära filmer eller serier på TV eller som här en spekulativ återskapelse. En svart och överdramatiskt deprimerande ton får känneteckna denna film som inte heller lyfter med Nathalie Portman. Jag stannar vid en betygstvåa denna gång. 2
Jag gillar Natalie Portman som skådis, men hon passar inte att spela Jackie...
Välgjord och empatisk.
Välgjord film om dagar man har svårt att föreställa sig!
Jag tycker mycket om denna film som inte följer den vanliga Hollywood-mallen. Manuset har fyra nivåer: 1. Intervjun med Jackie en vecka efter mordet 2. Jackies vecka efter mordet. 3. Rundvandringen i Vita huset för teve två år tidigare 4. Mordscenerna från bilen. Nivå två är den som visas mest. Det här kan nog vara svårt att följa om man inte känner historien. Litteraturtekniskt är det mycket intressant.
Skådespeleriet är väl utfört och på lagom nivå. Jackie pratade så här sävligt. Det finns gott om film på henne, så huvudrollsinnehavaren Nathalie Portman kunde öva in en trovärdig rollfigur. Att få sin make presidenten mördad när han sitter bredvid en skulle göra vem helst omskakad. Hon fick hans hjärnsubstans i knät.
Nathalie nominerades till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Filmen hade två andra nomineringar och representerade USA i Venedig för ett guldlejon.
Sceneriet med bilder inifrån Vita huset är mycket intressanta. Det behövdes ett trettiotal snickare och lika många målare för det.
Filmen använder inte stora effekter utom vid själva skottet. Detta gör att man kan ta till sig Jackies känslor, hennes försök att förstå galenskapen att mörda hennes make presidenten och hennes värdiga sätt att klara av den situation som kastade omkull hennes liv.
Filmen är värd alla lovord den fått, ändå ger jag den inte en femma utan fyra plus. Vad saknas? Ett ännu mer inträngande manus, men den insikten i Jackies liv hade nog ingen, så den filmen kan inte göras.
Portmans överspel står i vägen för karaktären och filmen är dödligt tråkig.
Portman är fantastisk men detta episodiska berättandet fungerar inte riktigt för mig, hade föredragit en strukturerad historia. 3a.
Blev lite förvånad, efter alla lovord från recensenter, att filmen var så seg och inte engagerade mer. Men upplägget funkar inte och sen är det såklart en utmaning att göra en film som engagerar om en person som är så totalt okarismatisk och ständigt låter som hon håller på att somna när hon pratar. Kan inte påminna mig om att jag sett någon video med den riktiga Jackie-O innan men efter att ha kollat lite på Youtube verkar ju Portmans insats ganska träffsäker, men därför också väldigt tråkig.
Portman anstränger sig för att hela tiden försöka efterlikna Jackie på rösten, vilket blir fruktansvärt tillgjort och distraherande. Det hade blivit bättre om hon bara hade pratat normalt. Och om nu regissören eller någon annan tyckte att rösten var så viktig hade de kunnat välja skådespelare efter röst istället.
Portman är väldigt skicklig, men det lyfter aldrig och allt är ganska platt och den är så himla långtråkig att jag inte kan sätta annat än tvåa.