BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Isle of Dogs
12-årige Atari Kobayashi arbetar för den korrupte borgmästaren i staden. När alla hundar i MegasakiCity en dag blir skickade från staden till en stor soptipp, så tar Atari saken i egna händer och beger sig i sitt miniatyrflygplan till Trash Island i hopp om att hitta sin vakthund Spots. Med hjälp av sina nyvunna byrackor till vänner, påbörjas ett episkt äventyr som kommer att avgöra framtiden för hela prefekturen.

Originaltitel | Isle of Dogs |
Regissör | Wes Anderson |
Manus | Wes Anderson |
Genre | Drama, Komedi, Animerad, Äventyr, Science Fiction, Fantasy, 2010-tal |
Skådespelare | Bryan Cranston (röst), Koyu Rankin (röst), Edward Norton (röst), Bob Balaban (röst), Bill Murray (röst), Jeff Goldblum (röst), Kunichi Nomura (röst), Akira Takayama (röst), Greta Gerwig (röst), Frances McDormand (röst), Scarlett Johansson (röst) |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 761 |
Filmnummer | 127205 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Jämför man med Fantastic Mr. Fox så blir det mest pinsamt. WA borde inte skriva manus. Dessutom dyster och morbid. Usch.
Det är ju snyggt och musikvalet ypperligt men jösses vad storyn är tunn.
Lite för slätstruket och inte Wes starkaste stund. Men tyckte ändå den var trevlig.
Otroligt fin stop-motion i en häftig (om än stereotypisk) Japan-miljö. Väl genomarbetade karaktärer i ensemble-stuk där stjärna efter stjärna utgör de olika rösterna. Länge leve stop motion-teknologin. Storyn är bra och spännande med humor även om den kanske tappar lite mot slutet.
Väldigt mycket Wes Anderson förstås, men liksom Moonrise Kingdom har jag svårt att se något som faktiskt slår an i mig i den här filmen. I MK fanns det scener jag ville återkomma till, vilket ledde mig till att se filmen igen och igen och upptäcka att jo, det fanns där. Jag är tveksam på ifall någonting kommer dra mig tillbaka till den här filmen på samma sätt, för att ge den en ny chans.
Jag tror mig förstå att Wes Anderson har svårt för katter och "kattmänniskor", men det här var ändå ett sant nöje att se. Från start till slut är det uppenbart vem som regisserat, och detaljnivån är imponerande (den där tåren med mascara var helt förbluffande). Det finns något intressant att titta på i varje filmruta. Att välja att inte texta de japansktalande skådespelarna är ju lite eget, men om jag nån gång lär mig japanska vet jag vilken film jag ska se först.
Humor i Wes Anderson-stil. En hyllning till hundar.
Å nej... Så platt och försiktigt allt var. Sällan roligt, knappt engagerande. Snyggt och stämningsfullt förstås. Men utan nerv eller finess som man nu tar för givet av filmer av Wes Anderson. En rejäl besvikelse för mig.
Ett nöje att se även om det inte så ofta var ett nöje för de medverkande. Javisst ja, de var ju tecknade.
Wes Andersons stil känns igen, cynism och svart humor. Det här är en ganska träffsäker film men även om den känns intressant och nyfiken så kommer man inte ifrån att det också är riktigt påfrestande emellanåt. Jag kan säga så här, jag är glad att ha sett den men inget jag gärna vill se igen. Betyget blir en svag 3;a, dvs 3-