BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Intentions of Murder
Sadako är hembiträde och sedan en tid gift med sin arbetsgivare efter att hon fött hans barn. En främling rånar och våldtar henne i hemmet och då hon inte berättar om händelserna för någon, återkommer förövaren allt oftare. Samtidigt misstänker Sadakos man att hon är otrogen mot honom.
| Originaltitel | Akai satsui |
| Alternativ titel | Murderous Instincts, Unholy Desire |
| Regissör | Shohei Imamura |
| Manus | Shinji Fujiwara, Keiji Hasebe, Shohei Imamura |
| Genre | 60-tal, Drama |
| Skådespelare | Masumi Harukawa, Kô Nishimura, Shigeru Tsuyuguchi, Yûko Kusunoki, Ranko Akagi, Kazuo Kitamura, Haruo Itoga, Tanie Kitabayashi |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 54 |
| Filmnummer | 45608 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Inte sällan känns det lite som Ozus perverterade lillebror, vilket är fett. Imamuras karaktärsporträtt rymmer mycket komplexitet och hans skildring av samhällets förtryckta grupper är skarpsynt; jag gillar särskilt hur han, som vanligt, kopplar samman människor och djur, men i det här fallet också våld och sex, samt rollen som åkommor av olika slag spelar. Ibland är det lite väl mastigt och inte särskilt välavvägt, men när det är som bäst är det ruskigt bra och atmosfäriskt.
Underbart att Cinemateket visar denna fantastiskt vackra film med världens konsekventaste djupfokus och elegant fingerfärdighet som först till fullo kommer till rätta på 35mm. I början sticker den inte ut så mycket men det tar sig! Missa inte!
Imamura tar oss med till bakgatorna av samhället och hos människorna. Väldigt effektfullt regisserad men i slutändan hjälper inte det då filmen är alldeles för lång. I mitten chabrollas det dessutom något fruktansvärt och man tappar helt tråden. Betyg 6.1
Extremt snygg med vissa sekvenser som den flygande skjortan som är helt fantastiska. Men Imamura är så jävla upptagen med att visa hur hemskt och meningslöst allt är att det blir ganska tråkigt efter ett tag. Alla karaktärer beter sig förjävligt och saknar komplexitet, både samhället och människans djuriska ursprung gör tydligen alla till obotliga egoister och så vidare i all oändlighet. Allting i filmen går att tolka men man har ingen lust eftersom det inte finns i någon särskilt intressant kontext till att börja med. Framförallt är problemet det malande som den alldeles för långa filmen mynnar ut i. Men det finns ljuspunkter som gör att jag ändå sätter en svag trea men man kunde minst sagt önska sig lite självdistans från Imamuras sida.
Näe, den griper inte tag, och den är minst sagt långsam. Det finns inget att förstå, mer att glömma däremot.
Långsam, svårmodig och obehaglig. Och mycket välgjord. Men jag är inte helt säker på att jag har förstått den.
Svag fyra, den grep inte tag i mig som den borde gjort men jag satt fascinerad av hur snygg den var.
