BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Ingen mans land
Filmen utspelar sig på den italienska fronten mitt under första världskriget. Soldaterna börjar bli trötta på befälens syn på människolivet och börjar därmed planera ett myteri.
| Originaltitel | Uomini contro |
| Alternativ titel | Many Wars Ago |
| Regissör | Francesco Rosi |
| Manus | Tonino Guerra, Raffaele La Capria, Francesco Rosi |
| Genre | Drama, Krig, 70-tal |
| Skådespelare | Mark Frechette, Alain Cuny, Gian Maria Volontè, Franco Graziosi, Pier Paolo Capponi, Mario Feliciani, Nino Vingelli, Alberto Mastino, Luigi Pignatelli, Smojer Zdravko |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 17 |
| Filmnummer | 80929 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En suveränt berättad film om krigets absurditet. Varför krigas det och vem styr kriget? Rosi fokuserar som vanligt på helt andra aspekter än de man vant sig vid i standard skildringar av krig. Och lyckas bra med att berätta och inte egentligen ta ställning för nån, mot nån. Just detta gör honom till den stora regissör han är!
Intressant film som behandlar krigets verkliga spörsmål under 1 världskriget. En av de bästa krigsfilmerna jag sett... känns verkligen äkta rakt igenom.
Intressant att Rosi, som verkar det grövsta motsätta sig effektsökeri, försöker sig på krigsfilmen, i vilken effektsökande är mer accepterad än annars. Han lyckas sådär, men det är ganska "kul" att se en italienare göra en film om hur värdelösa strateger italienare varit i krig. Det är verkligen dråpligt, såsom i rustnings-scenen. Det fanns väl 2-3 scener som verkligen var träffsäkra, men mestadels var det mest italienare som skött på varandra och sådär lagom upphetsande krigssekvenser.
Förutom 70-talsestetiken känns detta som en trovärdig skildring av skyttegravshelvetet under första världskriget och det finns flera skickligt gjorda scener. Ändå tycker jag liksom i alla Rosis filmer att det är ganska ojämnt och ibland utan finess. Men det är intressant att de flesta av hans filmer tycks dela en fragmentarisk form utan övertydlig dramaturgi. Bra.
Gillar de proletära aspekterna, att karaktärerna är ganska anonyma och att den stundtals är ganska absurd. I övrigt tycker jag att Rosi är en ganska klumpig regissör som inte riktigt får det att funka.
till en början är den bruna sjuttiotalskänslan lätt distraherande, men efter att ha vant sig vid den visar detta sig vara en av de bättre krigsskildringar jag sett. balansgången mellan det gravalvarliga, och det totalt orationella och stundtals bizarra- gillar jag verkligen. det finns många bra och oväntade scener. man får med mycket som kännetecknar det första världskriget och dess brutala blandning mellan high-tech och low-tech.
Ännu ett lyckat samarbete mellan Francesco Rosi och Tonino Guerra som visar oss en hänsynslös syn på första världskrigets grymma tid. Det hade varit en fördel att ha en väldefinierad huvudperson men filmen har tillräckligt mycket styrka för att hålla igång mitt intresse även utan det.
