BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Inferno

Andra delen i Dario Argentos modertrilogi, där en av de tre mödrarna huserar i New York och tar död på folk som kommer henne för nära. En amerikansk student i Rom åker till New York när hans syster hör av sig och är orolig.
Originaltitel | Inferno |
Regissör | Dario Argento |
Manus | Dario Argento |
Genre | Skräck, 80-tal |
Skådespelare | Leigh McCloskey, Irene Miracle, Eleonora Giorgi, Daria Nicolodi, Sacha Pitoëff, Gabriele Lavia, Alida Valli, Veronica Lazar, Fjodor Sjaljapin Jr, Leopoldo Mastelloni, Ania Pieroni |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 712 |
Filmnummer | 3007 |
Recensioner
Inferno är del två i Dario Argentos trilogi om The Three Mothers, det vill säga en fristående uppföljare till Suspiria (fast de skulle kunna utspela sig samtidigt).
En gotisk byggnad vid Central... Läs mer »
Kommentarer
Dario Argento följde 1980 upp hans största klassiker Suspiria med Inferno. Detta är förmodligen en av anledningarna till att Inferno idag oförtjänt är en bortglömd lillebror till sin föregångare. Filmen följer en students fascination/besatthet av en bok vid namn ”de tre mödrarna” och efterforskningen av denna leder självklart till blodiga konsekvenser. Handlingen är sekundär för en stämningsfull och effektiv ”spökhus” film där precis allt kan hända.
Gilla den inte
Mystisk film, som verkligen går i Dario Argento anda.
Det gör ont i mig när jag ser djur blir illa behandlade, mår dåligt av det!
Men utöver det så var filmen klart sevärd, tycker Suspiria är bättre!
Lite svårbedömt, jag gillar generellt när handlingen i en film är någorlunda sammanhängande och Argento verkar ju snarare gilla att bara flippa så mycket som möjligt och skita i sin handling. Samtidigt gör han det ju vansinnigt snyggt och stämningsfullt. Första 45 minutrarna var jag helt med på tåget, sen börjar det sakta men säkert bli lite mer random och jag var nog inte riktigt beredd på vad som komma skulle. Efter att ha spolat igenom filmen igen dagen efter så är jag nog beredd att böja mig mer för Argentos världsbild, en konstnär som ändå höjer skräckfilmen till en konstform. Ser man det mer som en Lynchiansk mardröm snarare än en traditionell film får man nog också ut mer av det här. Härligt soundtrack och färgerna glömmer jag nog inte bort i första taget. Trots en viss tvekan så känner jag mig manad att sätta en svag 3a på det här ändå, men jag gillade Suspiria mer. Tror att det är en film som kan bli bättre vid en ordentlig omtitt också.
Jag har varit velig och lite "fram-och-tillbaka" gällande min inställning till och värdering av denna andra del i Argentos "De tre mödrarna"-trilogin. Först gillade jag den, sen inte och nu när jag sett den igen uppskattar jag den. Argento i sig är en ojämn regissör som främst är visuellt och atmosfäriskt orienterad. Handlingen är minimal och filmen består av uppsättningar av episoder som är mer eller mindre autonoma och frikopplade från handlingens ramverk. Dessa enskilda episoder är mardrömslika och välutförda. Jag tror att filmen lider i jämförelse med föregångaren SUSPIRIA. När jag nu senast såg den uppskattade jag även musiken, vilken jag tidigare avskytt och jag tror att jag tidigare ogillat denna för att den inte är SUSPIRIA. Nu när jag ser den gillar jag den och uppskattar den för vad den är. Bra! 3+
Som en sämre Suspiria (se den först och den här efteråt om du gillade den) på alla sätt och vis, men ändå sevärd. Stämningsfull och underhållande på sitt eget udda sätt. Kommer att se Mother of Tears också, även om den verkar rätt värdelös.
Andra eller tredje titten. Inte så mycket handling och det händer en massa coola och snygga saker hela tiden. Inte dumt alls! En fyra som står fast.
Så visuellt läcker och även berättande vis. En enda lång tripp i en härligt kuslig värld. 3+
Om Suspiria ställde frågor snarare än gav svar måste jag nog säga att den här inte ens lyckas väcka frågande i mig. Jag förstår mig inte på dem som hävdar den vara surrealistisk eller utan handling. Handlingen är ju ovanligt enkel och linjär. Däremot får jag inte alls grep om filmens innehåll, vilket jag antar hänger samman med att Argento själv inte var nöjd med filmen. Jag måste tyvärr också uttala mig negativt om soundtracket som jag inte fångas av.
Stämningsfull film med effektiv ljussättning och lite drömlik känsla. Men även ett relativt ostrukturerat manus och överlag en smått segdragen film. 4/10