BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Indiana Jones and the Dial of Destiny
Den legendariska hjältearkeologen Indiana Jones har precis gått i pension när hans klipska men opålitliga guddotter kontaktar honom för att hitta resten av den antika antikytheramekanismen Indy och hennes pappa återerövrade från nazisterna under andra världskriget. Samtidigt vill en tysk vetenskapsman som rekryterades av amerikanerna efter kriget och hans hantlangare också hitta mekanismen för sitt eget ödesdigra bruk.

Originaltitel | Indiana Jones and the Dial of Destiny |
Regissör | James Mangold |
Manus | James Mangold, George Lucas, Philip Kaufman, John-Henry Butterworth, Jez Butterworth |
Genre | Action, Äventyr |
Skådespelare | Harrison Ford, Mads Mikkelsen, Phoebe Waller-Bridge, Boyd Holbrook, Antonio Banderas, Toby Jones, John Rhys-Davies, Thomas Kretschmann, Shaunette Renée Wilson, Mark Killeen, Alaa Safi, Martin McDougall |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 203 |
Filmnummer | 143703 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Lucas och Spielberg var inte inblandade i varken story eller regi. Jättesynd! Det känns som att det var där de "äkta" idéerna fanns. Bland annat skulle Marion fått en större roll, vilket känns rätt. Nu känns det som att det blev en ganska bra film som saknade en del integritet. Inte den där riktiga Indy-känslan. Waller-Bridge däremot var otroligt bra. Hon hade tonvis med karisma, passion och energi, och spelade en spännande karaktär. Filmens största behållning!
Jag är inte så förtjust i den här företeelsen att använda sig av föryngringsteknik när den inte är så pass fulländad att det inte går att se att det är CG, för inledningen känns seriöst som Who Framed Roger Rabbit. Sedan så är det ett tag sedan jag såg en Indiana Jones-film, men har Indy alltid varit så här endimensionell? För övrigt är Phoebe Waller-Bridge extremt tråkig, Mads är den huvudsakliga behållningen.
Indiana Jones är ju alltid kul men det här är nog den svagaste filmen i serien, tom värre än Kingdom of the Crystal Skull. Alla nya karaktärerna som introduceras till Indiana familjen är väldigt bleka och trista.
En nostalgitripp utan dess like. Harrison Ford levererar även som 80 +. Ok handling även om jag kanske inte vibrerar av glädje över slutet. Bättre än förra filmen men de äldre filmerna med vad allt det innebär är bättre. Snyggt gjord även om en del effekter kanske inte är toppklass men det hinner man knappt tänka på då det är action för hela slanten.
Indiana Jones and the Dial of Destiny inleds med att Indiana Jones blir upptäckt i duschen, allt var bara en dröm. Tydligen hade inte återträffen med Marion Ravenwood skett och han hade ingen förlorad son.
Nja, riktigt så dumt är det kanske inte… men I ett försök att spola tillbaka tiden till innan den bespottade Kingdom of the Crystal Skull gjordes har Indiana Jones son Mutt dött i Vietnamkriget och Indiana Jones är mitt i en skilsmässa med Marion Ravenwood. Tyvärr är detta försök till en återgång till Indiana Jones storhetstid inte helt lyckat och Dial of Destiny är den hittills sämsta i Indiana Jones serien.
Ingen av de nya karaktärerna som introduceras i filmen är särskilt tilltalande eller intressant. Helena Shaw (Indiana Jones guddotter) är tämligen platt, osympatisk och verkar mest finnas med för att leverera kvicka punchlines. Hennes sidekick Teddy tillför inget till filmen och hade med lätthet kunnat plockas bort utan att förändra handlingen nämnvärt. Filmen har även ett extremt högt tempo och innehåller mer eller mindre konstant action men utan vare sig spänning, charm eller hjärta.
På plussidan har vi Harrison Ford som återigen axlar rollen som Indiana Jones med bravur. Den inledande sekvensen från andra världskriget visar även prov på hur långt vi har kommit med de-aging effekter och det blir spännande att se vad detta kommer leda till i framtiden.
Indys sista dans och även om jag förstår att man ville göra en till avslutning efter att kristallskallen lämnade en sur eftersmak så hade man lika gärna kunnat låta bli. Mangold lyckades bra med Wolverines avslutning i Logan, men här finns det inte så mycket han kan göra. Dock är jag besviken på actionscenerna som är alldeles för präglade av förvirrande CGI. Det är ju inte speciellt dåligt det här, men det är heller aldrig speciellt bra. Den extra halvtimmen jämfört med förra filmen gör att jag håller den lägre trots all skit som fjärde filmen fick. Phoebe W-B är störig och överträffar nog t.o.m. Shia LeBeouf på den fronten vilket är imponerande i sig. Men som filmens sidekick förstör hon en hel del. Mikkelsen som nazibadding blir inte lika kul som det låter även om han gör vad han kan. Sen är det väl så att en 80-årig Ford inte är lika spännande att se på som en 39-årig Ford, speciellt i den här typen av film. Det är egentligen först när hajen hoppats över helt och hållet mot slutet som jag kan börja skratta ordentligt i biostolen, det hade behövts mer sånt och mindre allvar för att jag skulle vara med på det här tåget. Sen är det ju lite synd om Mangold att hans tågsactionscen kommer samtidigt som Tom Cruise motsvarighet i Mission Impossible, skillnaden blir markant. En stabil 2a.
Detta var avslutet serien behövde, nu kanske det kommer en reboot med allt vad det innebär. Den hör hade allt jag ville se men jag hade gärna sett en helt annan Wombat/Helena för hon var mest jobbig. Å slutet var inte som jag önskade men väldigt bra och värdigt serien.
Ja, nä, jag tycker detta känns himla tramsigt. Gillar inte när filmer bryter mot sin interna logik, liksom, och det är mycket sånt här.
Tycker den är helt godkänd, ungefär som förväntat. Trevlig underhållning utan alltför stora pretentioner. Det är tydligt att de flesta kommentarerna refererar till originalfilmerna där den första hade premiär för mer än 40 år sedan. Skulle vara intressant att veta hur dagens biobesökare utan nostalgiska kopplingar ser på den.
Följer mallen och kommer inte med särskilt många nya idéer, men är underhållande, kul och hyfsat spännande hela vägen. Finns väl lite sidospår man kunde klippt bort, och slutet ballade ju rätt ordentligt, men visst var det en fullt duglig popcornrulle man fick serverad där i biomörkret. Harrison Fords närvaro gör ju mycket också, han har ju det där särskilda skimret över sig som kan lyfta det mesta. Guddottern var dock ett sänke, tyckte mest hon kändes självupptagen och osympatisk, och inte på ett kul sätt. Kul att se Sallah igen, men lite synd att han inte fick mer att göra.