BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
I'm Still Here
Filmen följer den tvåfaldigt Oscarsnominerade aktören, Joaquin Phoenix, när han 2008 proklamerar att han drar sig tillbaka från sin framgångsrika skådespelarkarriär för att istället satsa på hip hop. En skildring av en artist som står vid en livsavgörande korsning. Genom att trotsa förväntningarna lyckas filmen utforska vad mod och kreativitet innebär, och vad ett liv framför kameran kan göra med en människa.
| Originaltitel | I'm Still Here |
| Alternativ titel | I'm Still Here: The Lost Years of Joaquin Phoenix |
| Regissör | Casey Affleck |
| Manus | Casey Affleck, Joaquin Phoenix |
| Genre | Drama, Komedi, 2010-tal |
| Skådespelare | Joaquin Phoenix, Casey Affleck, Sean Combs |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1426 |
| Filmnummer | 82730 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fängslande minst sagt
joaquin är på riktigt alltså, på riktigt.
Sociala experiment är ett märkligt fenomen från senare delen av 00-talet. Detta har förklarats som en "hoax", men det är en svårtköpt förklaring. Varför iklär man sig en fiktiv personlighet under så lång tid för att göra en omärkvärdig film som knappt ger en tankeställare. Hans assistent måste ha spelat med, han var ju naken i ett flertal scener av någon anledning vilket verkade tillspetsat. Varför väljer Phoenix just den karaktär han blir? Men socialt experiment eller ej måste man ändå stå för vad man gör. Jag tror att det var ett experiment för Phoenix själv, som en sorts terapi. Det intressanta vore att få en förklaring till varför han gjorde det, men jag har inte accepterat den förklaring han gav hos Letterman.
Värdelös.
Jag kände mig mest obekväm när jag tittade på denna mockumentary, vilket iofs antagligen innebär att den är bra gjord. Men jag vill helst inte må dåligt om jag kan undvika det.
Det jag gillar med den här dokumentären, bluff eller ej, är att dem stunder där det känns som att man får se hans riktiga jag. Scenen när han bröt ihop efter Letterman... Den kändes i bröstet måste jag erkänna. Slutet på filmen när han går ut i vattnet. Kändes på något sätt som att han "hittat" sig själv där och var redo att gå vidare till ngt annat. Jag vill tro att detta är äkta och jag skulle egentligen enbart vilja skippa scenerna när det spårar ur med Sean combs i studion. Det kändes väldigt oäkta. Men... Som helhet är detta faktiskt en av dem bästa dokumentärer som jag sett, bitvis iaf. Positiv överraskning.
På sitt eget sätt genial och bitvis riktigt rolig. Som sagt lite sömnig från och till och det stör lite att folk verkar vara lite väl medvetna om att det är bluff ibland. Scenen i Puff Daddys studio blir nästan lite smärtsam.
Jag blir inte klok på vad och vilka som är "på riktigt" och vad som inte är det. Oavsett kan jag inte sticka under stol med att filmen lyckades bra med att underhålla mig.
Scenen när han är hos Letterman är bland de bättre skådespeleriet man sett, fy vad han kontrollerar den scenen.
Intressant performancekonst av Phoenix&Affleck, men stundtals en ganska sömnig film. Scenen med P Diddy i studion är rent skådespelarguld!
