BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
I Am Sam
Den utvecklingsstörde mannen Sam är en ensamstående far till en dotter, Lucy. Sam är ett stort fan av The Beatles, och med hjälp av dem och sina udda vänner lyckas han uppfostra Lucy. När Lucy fyller sju år och är på väg att gå om sin far i fråga om kunskap och intellektuell förmåga hotas deras täta förhållande då en socialarbetare träder in i bilden och vill placera Lucy i fosterhem.

Originaltitel | I Am Sam |
Regissör | Jessie Nelson |
Manus | Jessie Nelson, Kristine Johnson |
Genre | Drama, 2000-tal |
Skådespelare | Sean Penn, Michelle Pfeiffer, Dakota Fanning, Dianne Wiest, Loretta Devine, Richard Schiff, Laura Dern, Brad Silverman, Joseph Rosenberg, Stanley DeSantis, Doug Hutchison, Rosalind Chao, Ken Jenkins, Wendy Phillips, Mary Steenburgen, Marin Hinkle |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 7249 |
Filmnummer | 4872 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En något kluven upplevelse. Sean Penn spelar en man med en kraftig intellektuell funktionsnedsättning som är ensam vårdnadshavare för hans dotter Lucy (Dakota Fanning). När Lucy blir äldre behöver Sam kämpa för att behålla vårdnaden. Filmen har flera starka skådespelarprestationer och framför allt förtjänar Dakota Fanning (hennes första roll i en film) en extra hyllning. Största problemet med filmen är att handlingen aldrig känns realistisk eller balanserad. Lucys mamma är även mycket vagt beskriven och kort efter födseln nämner hon ungefär ”detta är inte mitt liv, jag ville inte ha det här”, hur man kan välja att inte vara mamma förklaras däremot inte närmre än så och mamman nämns aldrig igen. En positiv aspekt med filmen är däremot att ingen av karaktärerna i filmen porträtteras som en direkt antagonist.
Vet knappt var jag ska börja, vilket mästerverk! Blandar in så mycket känslor, man dras från att vara glad till att gråta och tillbaka flera gånger. Karaktärerna var helt perfekta och där var en öm kärlek genom hela filmen. Skulle det vara något litet så kanske det var Penns insats, kändes inte helt 100% övertygande, men vem är jag att prata om småsaker.
Här sitter man känslosam med många tankar efter en film, så som man gör med bra filmer. Dessutom bygger den helt på dialog, inta jävla effekter.
På det stora hela väldigt slätstruken och märklig. Med vissa ljuspunkter som skiner som solsken.
Inte alls så dum,,,
Sean Penn gör sin sannolikt sämsta rolltolkning någonsin i den här filmen. Han är inte ens det minsta övertygande och han spelar faktiskt över ganska rejält emellanåt. I övrigt är filmen bra men jag hade tyckte bättre om den om Penn presterat bättre eller om man valt en annan skådespelare.
Filmen träffade rätt på så många nivåer att jag storgrät mest hela tiden. Underbart känsla i karaktärerna och fantastiskt spelat. Hatten av!
Välspelat av Pfeiffer och särskilt Penn.Helt ok, men alldeles för sökt för min smak. Borde gripa tag mer.
Den är välspelad och välskriven men jag tycker att det saknas något .Stark trea, men känns sökt på nått vis.
Väldigt bra och gripande film med bra skådespelare. Dakota Fanning var en väldigt duktig skådespelerska redan i väldigt tidig ålder.
Sean Penn är helt fantastisk i denna (också). Har sett filmen 5-6 gånger och den är fortfarande lika bra. Magisk. Känner igen mig i osäkerhet och hjärtekross. I att hela tiden tro att man kanske hittat på allt och att alla andra har rätt. Dakota Fanning är magisk, precis som i resten jag sett med henne. Allt är fint i denna. Jag vet inte ens hur jag ska formulera mig då jag inte kan göra filmen rättvis i ord. Se den, så förstår ni.