BETYG
2.3
av 5
2.3
av 5
Hoppsan!
I en fullpackade samlingslokal hålls opinionsmöte mot serie-eländet. I talarstolen står den strikta Lena Lett och manar till kamp mot de tecknade seriernas våld och erotik och då särskilt mot serien "Monstret". Bland åhörarna finns Gary Lundberg som inte kan låta bli att provocera Lena. Han kan inte heller låta bli att presentera en annan åhörare som helst vill vara anonym - Hubert Yrhage som är "Monstrets" skapare...
| Originaltitel | Hoppsan! |
| Regissör | Stig Olin |
| Manus | Olle Strandberg |
| Genre | Komedi, 50-tal |
| Skådespelare | Povel Ramel, Harriet Andersson, Carl-Gustaf Lindstedt, Sven Lindberg, Douglas Håge, Ingrid Thulin, Georg Rydeberg, Olof Sandborg, Gösta Prüzelius, Lissi Alandh |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 115 |
| Filmnummer | 15057 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Den sitter ju inte ihop överhuvudtaget! Ruskigt ogenomtänkt film som är skrämmande nära en etta, MEN. Jag kan inte förmå mig att sätta det betyget på något som Povel Ramel medverkat i. De andra skådespelarna sköter sig egentligen också bra trots det usla manuset.
Precis läst Utvandrarna (för första gången) och i den är sjösjuka en viktig ingrediens, liksom i filmen. som Harriet Andersson glänste upp till OK-betyg.
Ledsen att säga det men Povel Ramel har jag aldrig gillat.
Småcharmigt, småroligt och ett snyggt tidsdokument. (6+/15)
Lätt tramsigt lustspel gjort med gott humör, och klavertrampen är i förhållande inte alltför stora eller många. Svag trea.
Hade först lite svårt för filmens lösa struktur men fastnade snart i den, mest beroende på en räcka bra skådisar. Harriet Andersson gör aldrig en dålig roll och George Rydeberg är härlig som sjösjuk yrkesmördare. Men ärligt talat så var storyn inget märkvärdig så filmen hamnar på en medeltrea.
Povel är ju alltid Ramel. Nog har jag lite svårt för hans sätt att hylla principlösheten som sin enda princip. Sven Lindbergs karaktär får mig att må ganska dåligt. Dessutom saknar jag Martin. Povel utan Martin känns som fel. I vilket fall är den ändå ganska trevlig, jag uppskattar att den är så upptågsrik och frisk, dessutom många gamla skådisar spelar fina roller.
Skådespelarna som var med här hade tydligen roligt, för de tog ut svängarna ordentligt även i ganska små roller. Att få se Georg Rydeberg som ovanligt slemmig skurk, och sjungande dessutom, var en kul knorr. Många blinkningar till 1950-talets fenomen, som t ex Karusellens lekar med Lennart Hyland (Jag tar lådan!), hälsokostfanatiker (mosade grönsaker och yoga botar allt), spelkasinon utanför 3-milsgränsen ... Kul för oss gamla uvar som var med då.
Rekommenderas en snuvig dag! :-)
Oh, den är bra. Georg Rydebergs yrkesmördare är dessutom genialt spelad. Visst är det crazy men charmigt och underbart.
Med lite mindre klyschor i manuset hade den kunnat bli en fyra.
