BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Hiss till galgen
Florence och Julien planerar mordet på Florence make, Simon, som även är Juliens chef. Julien utför mordet så att det ser ut som självmord. Men genom omständigheter hinner han inte komma därifrån och träffa Florence som det var bestämt. Samtidigt stjäl två ungdomar hans bil vilket leder till fler problem...
| Originaltitel | Ascenseur pour l'échafaud |
| Alternativ titel | Elevator to the Gallows |
| Regissör | Louis Malle |
| Manus | Louis Malle, Roger Nimier |
| Genre | Drama, Thriller, Kriminalare, 50-tal |
| Skådespelare | Jeanne Moreau, Maurice Ronet, Georges Poujouly, Yori Bertin, Jean Wall, Lino Ventura, Elga Andersen, Sylviane Aisenstein, Micheline Bona, Gisèle Grandpré, Jacqueline Staup, Marcel Cuvelier, Gérard Darrieu, Charles Denner, Hubert Deschamps |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 537 |
| Filmnummer | 11068 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Hiss till galgen (Ascenseur pour l'échafaud) är ingen film som imponerar något särskilt vare sig det gäller foto eller regi. Det den däremot lyckas väl med är en indragande/mörk (Hitchcockisk) och lagom komplicerad handling som ständigt håller kvar intresset. Slutet är tyvärr något slätstruket (borde ha haft mer svart ironi) och matchar inte den smarta uppbyggnaden. Det är däremot smått otroligt hur mycket som hinner hända under den modesta speltiden.
Har det mesta ett mästerverk ska ha utom ett tillfredställande slut. Fram till dess är det en ren njutning att se på.
väldigt konstfärdig film på alla sätt och vis, men gillar inte riktigt ödets-ironi-grejen, men kanske var för nära efter att ha fått överdosen i Buster Scragg. Tycker Moreau är lite underanvänd, och att filmens början lovar om en mer lösryckt och öppen struktur. Men ändå, hiss till galgen, underbart koncept.
Det enda jag har att anmärka på är att det är högst orimligt, när snubben precis fastnat i hissen, att istället för att börja panikbanka och skrika på dörren så ba chillar han och röker cigg i äkta främlingslegionärstil. Fransoser, amirite? Annan orimlighet är att Louis Malle var blott 24 bast när han fick till den här. Orson Welles kan alltså äta ut sitt hjärta. I övrigt supertät i sitt berättande och väldigt tillfredsställande i temat "ödets ironi". Den noiraste av filmtitlar jag kan tänka mig. Miles Davis smäktande trumpet blåser liv i den dystra stämningen kring Jeanne Moreaus vandring i natten och allt känns fulländat.
Jag gillar faktiskt det allra mesta med den här filmen.
Stilsäker svartvit film, av Louis Malle, men långt i från det mästerverk som många vill få det till. Det finns alldeles för många luckor i intrigen och imbecilla beslut av huvudpersonerna. Dessutom är den unga tjejen (som spelar blomsterflickan) en riktigt kass skådis. Men filmen är trevlig, underhållande, och ruggigt snygg, så det blir en stark trea i betyg.
Väldigt spännande och man undrar hela vägen fram till slutet hur det ska gå.
Hiskeligt tät och välskriven intrig, exceptionellt filmad. Inte så mycket mer eller mindre. Förutom Davis fantastiska soundtrack från precis den tid då han började bli världsbäst på (och först med) det han gjorde.
En lugn och fin film noir-historia med ett uns av franska nya vågen (å ja, litegrann i alla fall) i sig. Detta till tonerna av ljuv trumpetmusik signerat Miles Davis. Vill nu bara se mer av Louis Malle!
Det finns en lugn banalitet över denna fillm som gör att den vinner poäng. Det man planerar faller lätt på de banalaste bananskal och det man försöker dölja är fullständigt genomskinligt. Och allt detta till en klockren fransk 50-talsmiljö med Miles Davies i bakgrunden. Detta är mycket bra om än inte lysande.
