BETYG
3.8
av 5
Her
2013
USA
126min
IMDb
I en nära framtid i Los Angeles lever Theodore som är en komplex, själfull man som tjänar sitt uppehälle genom att skriva gripande, personliga brev åt andra människor. Med hjärtat krossat efter att ha avslutat ett långt förhållande blir han fascinerad av ett nytt, avancerat operativsystem som sägs vara både intelligent och ha ett eget medvetande.
| Originaltitel |
Her |
| Regissör |
Spike Jonze |
| Manus |
Spike Jonze |
| Genre |
Drama, Romantik, Science Fiction, 2010-tal |
| Skådespelare |
Joaquin Phoenix, Scarlett Johansson (röst), Amy Adams, Rooney Mara, Olivia Wilde, Matt Letscher, Chris Pratt, Portia Doubleday, Laura Kai Chen, Spike Jonze (röst), Kristen Wiig (röst), Brian Cox (röst) |
| Betygsätt |
Logga in eller bli medlem för att rösta
|
| Betygsantal |
4614 |
| Filmnummer |
105806 |
Recensioner
Her är en film som ger tillfälle till många spontana igenkännande skratt, men också till intressanta tankar om mänskliga relationer. Vad är det vi egentligen behöver få av vår kärlekspartne... Läs mer »
Det är galet, men jag är kär. I en film. Det är så här ett riktigt bra romantiskt drama ska vara. Bakom alla skratt och tårar finns ett hjärta som bultar.
I ett framtida Los Angeles möter vi... Läs mer »
Någonstans i en alternativ snar framtid så lever Theodore: en introvert man som jobbar för en firma som skriver känslosamma personliga brev när släktingar och käraste känner att de själva int... Läs mer »
Kommentarer
Skruvat och tänkvärt kring känslor och AI. Det är en väldigt välgjord film som lägger sig i den dystopiska och melankoliska fållan. Men känslan av att detta är väldigt skruvat och svårt att ta på allvar finns med hela tiden. Filmen får ändå en 4;a av mig om än ganska svag, 4-
Bra skådespeleri kunde inte rädda det här sömnpillret men det blir godkänt enbart för det snygga hantverket.
Bra tempo och estetiskt tilltalande men temat kunde problematiseras djupare eller handlar filmen snarare om droger och missbruk snarare än ensamhet? Joaquin Phoenix spelar alltför upprepande genom hela filmen för att det ska gå att känna sympati och det skapar en distans vilket blir problem när han så tydligt är huvudrollen.
Spike Jonze har gjort några riktigt bra filmer och desto fler halvdåliga som den här. Filmer om ensamma män och datorer som får liv var inte nytt ens när den här hade premiär. Den börjar ändå okej med en lovande produktion, men ganska snabbt märker man att den blir både förutsägbar och sliskig. Scarlett Johanssons överhesa röst är också väldigt påfrestande i längden. Till skillnad från andra filmer i genren är det inget underhållningsvärde värt att nämna. Inte heller är det en film som känns seriös och realistisk. Som helhet skriker den mainstream. Jag berörs inte alls och lämnas mest irriterad över hur lång den kändes. Av någon anledning råkade jag se om en del av den också, vilket inte gjorde det bättre.
Ja, den var nästa för sorlig, men jag gillar den! Nästan en 4:a...
Rätt cool, rätt intressant. Sorglig mestadels. Man kan förstå att folk letar efter alternativ om man inte hittar en verklig människa och kärlek. Till en början kanske mest på skoj, för att det är spännande, för att lugna ensamheten, ångesten. Oavsett hur verklig AI verkar kan det ju aldrig bli en riktig människa med äkta känslor och därför har jag lite svårt att köpa konceptet att han får olika känslor som AI skapar. Han är smart att veta att AI inte är på riktigt, därför borde man inte heller kunna få så starka känslor - eller? - Det är väl lite det som filmen utforskar kanske. Sevärd, cool. Betongdjungeln är sorglig också, ingen natur, men det bidrar bara till det konstgjorda kanske.
Snygg och välspelad, men storyn håller inte för mig. Lyfter visserligen en del intressanta frågor, men känns lite för inbillat djup för att det ska tilltala mig fullt ut.
Intressant och tankvärt men inte någon film jag blev kär i direkt. Lite läskigt med dataprogram som blir så pass smarta att de är gudalika jämfört med människor.
För lång och malande, som ett 800meterslopp där pulsen aldrig går över 50. Första timmen var bra. Till att börja med intressant ur ett socialt och filosofiskt perspektiv.
Det här med att ha en och samma skådis i närbild hela tiden är inte min grej. Läs tex Bradbury i stället.
