BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Hjärtslag
Francis och Mary är goda vänner. En kväll träffar de Nick, en ung man från landet som just har funnit sig till rätta i Montreal. Från möte till möte, från tidpunkt till tidpunkt, störd oräkneliga symboliska tecken - vissa verkliga och vissa fantiserade - faller Francis och Mary allt djupare in i deras besatthet. Snart befinner de sig vid stupet i en kärleksduell som hotar den vänskapen de en gång trodde var oförstörbör.
| Originaltitel | Les amours imaginaires |
| Alternativ titel | Love, Imagined, Heartbeats |
| Regissör | Xavier Dolan |
| Manus | Xavier Dolan |
| Genre | Drama, Romantik, 2010-tal |
| Skådespelare | Xavier Dolan, Monia Chokri, Niels Schneider, Anne Dorval, Anne-Élisabeth Bossé, Olivier Morin, Magalie Lépine Blondeau, Éric Bruneau, Gabriel Lessard, Bénédicte Décary, Patricia Tulasne, François Bernier, Benoît McGinnis, François-Xavier Dufour |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1099 |
| Filmnummer | 81966 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.
Kommentarer
Först trodde jag det handlade om 50-talsungdom - alla rökte så mycket och snackade om Audrey Hepburn men till slut började man diskutera hotmail och då haja jag att vi befann oss i nutid. Egentligen en ganska irriterande film med alla dessa självupptagna människor men det är så snyggt genomfört och Dolan så vacker att det nästan är pinsamt och "bang bang" på soundtracket så himla rätt.
Snygg men ganska ointressant, lämnade mig oberörd.
Konstnärlig film med många symboler!
Xavier Dolans andra film, som är mycket konstnärlig. Varje klädedräkt, frisyr, inredning och natursceneri är nog noga genomtänkt och utvald. Dessa färgrika bilder ackompanjeras av bra och varierad musik vilket gör filmen till en konstupplevelse. Det jag saknar är ett bra och berättande manus.
Två vänner sedan länge, de svarthåriga Marie och Francis, träffar en ung man, den skenblonde Nicolas, i deras ålder och trivs tillsammans. Så smånigom blir Marie och Nicolas förälskade i varandra och Francis i Nicolas. Vi får följa deras kärleksdans i Montréal och på landet, där de gula höstlöven virvlar i luften. Gula höstlöv som en symbol för Dolan. Svart hår som en symbol för Dolan. Denna film är full av symboler. Inklippt är också unga människors korta berättelser om kärlekshistorier
Fotograferingen består mycket av närbilder som glider över unga kroppar, framförallt Maries, av rörlig kamera som följer de tre överallt och av översiktsbilder på Montréal och landet.
Musiken är mycket varierad och består av klassisk musik, västindisk med oljefat, rock och den gamla poplåten Bang! Bang!, sjungen på italienska, som återkommer flera gånger som ett musikaliskt tema eller symbol.
Betyg: 4+
Hyfsad rulle, men inte ens i närheten av samma klass som Mommy (2014). Intervjuerna var riktigt störande, men festscenerna desto bättre. Betyget landar någonstans mellan en stark tvåa och en svag trea.
Så har man sett en film om den diskuterade Xavier Dolan. Fungerar, men inget direkt exceptionellt. Känns lite pretentiös. även ifall det känns ärligt och äkta på många sätt. En svag trea.
Visst finns det stunder då jag också tycker att det är lite halvcoolt och skojigt med hela Dolans stil och tilltal med slowmo, zooms, mycket musik, neon och cardboard-modeller som karaktärer. Men han är inte Wong Kar-wai och det märks. Allt blir tröttsamt självmedvetet och tillgjort utan själ och konflikt. Det händer liksom inget intressant under filmens gång med den ändå intressanta premissen man har. Och den dokumentära framingen ställer jag mig också lite skeptisk till. Monia Chokri är däremot mycket spännande och bra. 32/100
Snygga hipsters i slow-motion till bra musik. En hel del skratta åt (inte med) självupptagna människor. Jag gillar det ändå.
Det känns tomt, men åh så vackert tomt det är!
Tycker denna film visar upp olycklig kärlek på ett väldigt vackert konstnärligt sätt.
Inte lika stark som debuten, men klart sevärd.
