BETYG
2.5
av 5
2.5
av 5
Happy Christmas
Efter att hennes förhållande med pojkvännen tagit slut flyttar en ung kvinna in med sin äldre bror, hans hustru och deras två-årige son.
| Originaltitel | Happy Christmas |
| Regissör | Joe Swanberg |
| Manus | Joe Swanberg |
| Genre | Drama, Komedi, 2010-tal |
| Skådespelare | Anna Kendrick, Melanie Lynskey, Joe Swanberg, Mark Webber, Lena Dunham, Jude Swanberg |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 129 |
| Filmnummer | 108972 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
2021-12-29: Jag gillar några av konversationerna och jag gillar Anna Kendrick, men det är allt.
Mysig och till stora delar improviserad dialog som är sådär makande långsam som bara en indiefilm kan vara. Det händer inte särskilt mycket och det är helt ok, för det är inte poängen. 3a.
Här känns det som att Joe Swanberg verkligen försökt att efterlikna Lena Dunhams verk. Kan han kanske rent av ha fått lite hjälp av henne med regin? Det största problemet är att manuset inte är i närheten av Dunhams. Det är intetsägande och humorn håller inte. Skämtet om näsan var småkul, men det var nog nästan det enda. Annars visar Dunham hur talangfull hon är här. Kendrick är karaktärsstark och säkert snygg och sexig enligt en del, men kan inte alls mäta sig med Dunham sett till prestation. Med andra skådespelare är jag ganska säker på att jag hade gett den här filmen en etta. Dunhams långfilm Tiny Furniture är ett mycket bättre alternativ.
Visst är det här trevligt och jordnära! Då det känns som att det hade kunnat utspela sig hemma hos ett par vänner på riktigt, dock så är själva historien tunn och trist, i still med ett avsnitt av "Bonde söker fru". - Varför ska man betala för en film som är händelse fattig och dessutom helt saknar snygga miljöer? Kan jag undra. Någon kunde ju åtminstone spytt eller brutit benet t.ex. men nej ingenting. Betyg 2.
väldigt väldigt indie, och ganska så menlös. som ett litet inhopp i någons vardag som inte leder någonstans. karaktärsutvecklingen är i stort sett noll
Spretig mumblecore som snabbt hamnar på rätt spår tack vare jordnära skådespelarinsatser och en helt fantastisk liten son (Swanberg jr). Inget händer och ändå gör allt det. Precis som det ska vara i denna genre.
Jag uppskattar det här sättet att göra film på. Syftet tycks vara att skildra vanliga människor och det liv de lever, och på så sätt fånga någon slags samtid. Det lyckas man också bra med, det känns verkligen som att det är riktiga människor vi får betrakta, och i synnerhet Anna Kendrick är väldigt naturlig i sin roll. En baksida med sådana här filmer är dock att de gärna blir en påminnelse om hur svårt det är att tycka om människor i största allmänhet, och jag ogillade också samtliga karaktärer i den här filmen. Hur mycket sådant ska ligga en film i fatet är väl en ständigt pågående diskussion. Den här gången blev iaf inte plågsamt att titta på, jag hade det ganska behagligt faktiskt, så det är väl nyckeln i slutändan. Men filmens ambitioner känns så låga att ett högre betyg än en trea i princip är att betrakta som uteslutet, å andra sidan övervägde jag aldrig något lägre än det heller
Indie-myspys som rullar på fint med lite alkoholproblem och romandrömmar. Lagom juligt för den som skryter om vilken ipa hen dricker.
Det är kul att Joel Alme får lite internationell uppmärksamhet men i övrigt är det här ett enda stort nej. Filmen är fulladdad med allt som gör hipster-USA outhärdligt. Falskt och tomt, trots ett bra soundtrack.
För ett ganska bra tag sedan vid det här laget såg jag Swanbergs Drinking Buddies som jag tyckte var en kul grej. När nu chansen dök upp att se något liknande tog jag den, och fick samma sak men samtidigt något helt annat. I den förra filmen var Kendrick förmodligen det svagaste kortet. Nu är hon det starkaste kortet i en sann b-laguppställning som inte tar det här någon annanstans än till lameville.
