BETYG
2.6
av 5
2.6
av 5
Goodbye to Language
En gift kvinna och hennes älskare. En hund. Disparata bilder och litterära i citat.
| Originaltitel | Adieu au langage |
| Regissör | Jean-Luc Godard |
| Manus | Jean-Luc Godard |
| Genre | Drama, Fantasy, 2010-tal |
| Skådespelare | Kamel Abdelli, Héloise Godet, Richard Chevallier, Zoé Bruneau, Christian Gregori, Jessica Erickson |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 65 |
| Filmnummer | 111842 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Där fanns ett frö till något intressant de första 15-20 minuterna med en skarp samtidskommentar om vår tilltro till samhället som en allena lösning för våra problem, men när filmen mer börjar handla om kvinnan, mannen och hunden flippar det ut till något postmodernt formexperiment som inte gav mig något varken visuellt eller intellektuellt. Jag såg filmen i 2D och inte 3D ska tilläggas, vilket kanske gjorde att något gick förlorat av den tilltänkta visuella upplevelsen.
Jag greppar leken med den digitala filmen (som även följer med ända in i eftertexterna, kul!) och dekonstruktionen av 3D-filmen som sådan. Men, precis som en föregående talare kan jag inte ta in resterande, resterande innehåll blir bara väldigt larvigt. Visst bär det mig lite emot att ge ett underbetyg till en av mina absoluta filmfavoriters avsked till konsten, men det är bara mitt eget problem och bör inte få överta min känsla. Eller tänker jag helt fel? Kanske kommer jag på andra tankar efter ett tag.
allt som är dåligt spelar ingen roll.
Jag är sjukt glad att jag inte är Godard, som verkar ha fastnat i en intertextuell limbo av postmodern distansering och som sedan länge verkar ha slutat relatera till människor av kött och blod. Den "spontana" anti-estetik som Godard använder i sin dekonstruktion av 3d-filmen pendlar oftast mellan huvudvärksframkallande och ointressant men det blänker till ibland. Om inte annat så visar G upp både 3d-filmens artificialitet och dess unika egenskaper, men herregud vad trött man blir i slutändan på gubbens ironier och hans intertextuella och editeringsmässiga adhd.
äh, ja, ganska barnslig. men livet är väl nån slags cirkelkomposition.
Svårbedömt. En del scener är fint komponerade i djupet på ett sätt som man sällan ser i modern 3D-film. Vissa effekter känns intressanta, andra bara klassiskt Godard-störiga. Kiss- och bajshumorn känns också som att den håller ganska låg nivå.
Usch, de längsta 70 minuterna i mitt liv. Överperetentiös, bajsnödig fransk konstfilm. Inget för mig.
