BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Godzilla - monstret från havet
En stor eldsprutande ödla vaknar utanför Tokyos kust på grund av kärnvapenprovsprängningar.
Originaltitel | Gojira |
Regissör | Ishirô Honda |
Manus | Takeo Murata, Ishirô Honda |
Genre | Skräck, Science Fiction, 50-tal |
Skådespelare | Akihiko Hirata, Akira Takarada, Momoko Kochi, Takashi Shimura, Fuyuki Murakami, Sachio Sakai |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 754 |
Filmnummer | 7540 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Svårt att betygsätta gamla filmer, men är väl ett katastrofdrama som råkar ha ett monster med.
Visst skäms man lite över att ha sett original-godzilla först nu, men sånt är livet. En monsterrulle med tyngd, tanke och ett allvar som lätt glöms bort när hus börjar trampas ned. imponerande för sin tid och en del av filmhistorian.
*HÖJER FRÅN 4:a TILL 5:a* Detta är en film som jag ständigt återkommer till och även om jag uppskattar flera av uppföljarna så är alla bleka inkarnationer av detta mästerliga original. Här är Godzilla en metafor för kärnvapen där det finns en genuin kritik och förstörelsen är rörande! Detta är nog den enda Godzilla-filmen där man bryr sig om karaktärerna och där det också finns en mycket intressant konflikt mellan åsikterna om hur människorna bör behandla Godzilla. Filmen är mångfacetterad och skådespelet är underbart övertygande. Manuset är strukturerat på ett smart sätt och likaså fasningen. Filmens stjärna är ju förstås Godzilla och även om det är uppenbart att det är en snubbe i en gummidräkt, så är berättelsen så pass engagerande att man köper det. Jag gillar även miniatyrbyggena och även om de inte håller hela vägen idag, är, som sagt, berättelsen och den dramatiska udden så pass stark att man köper det. Ett mästerverk!!! 5.
Fortfarande bra.
Den första filmen om Godzilla från 1954 är också den klart bästa i den långa serien. En suggestiv saga med undergångstämningar från åren efter andra världskriget och i skuggan av atombomben. De många efterföljarna verkar oftast, trots den tekniska utvecklingen inom filmen, som tomma, actionfyllda efterapningar.
Vad som slår mig med denna film är att den känns betydligt mer genuin och ambitiös än vad jag förutsåg. Gojira själv hade ännu inte blivit en stjärna, så berättelsen kretsar istället kring människorna och deras öden, även om inga av våra huvudkaraktärer lämnar några tyngre avtryck. Att skälet till filmens existens grundas i en önskan att berätta en historia om de ödesdigra konsekvenser som kärnkraften kan ha på vår planet, snarare än att casha in på monsterdestruktion, är enbart till filmens fördel.
Som många gånger förr så tappar vi - mänskligheten - som oftast bort den värdefulla meningen och väljer istället att koncentrera oss på lättja och destruktion. En mening som sammanfattar min fördom mot filmseriens kommande produktioner, en fördom som enbart växte sig starkare efter att ha sett Godzilla - King of Monsters som visade sig vara motsatsen. Och det finaste betyget som jag egentligen kan ge just denna film är att jag nu stolt kan visa upp mina små godzilla-prylar i hemmet utan att längre känna ett uns av okunnighetsskam.
The one and only Gojira, filmen som startade filmserien som USA än idag förgäves försöker göra till sin egen. I detta original handlar det mycket om den kärnvapen-katastrof som drabbade Japan blott nio år innan denna film såg dagens ljus, och vi får se katastrofen drabba landet igen när det jättelika monstret börjar terrorisera i en samling enormt häftiga scener som förmodligen är grunden till filmens enorma berömmelse och arv. Dessvärre saknas intressanta karaktärer, vilket gör att scenerna som inte skildrar Godzillas förgörelse inte alls blir så spännande som de hade kunnat vara. Således får det räcka med en trea. Men ljudeffekterna och musiken är odödliga.
Egentligen inget vidare som kaiju-film då den mer handlar om vetenskapsmännens och -kvinnornas bryderier.
Inte så illa för en gammal monsterfilm. Med tanke på förutsättningarna så ser allting väldigt bra ut, men man har också haft vett att inte överexponera sitt monster. Istället har mycket fokus och tanke lagts på karaktärer och story, man ser till att bygga upp Godzilla som hot och mysterium samtidigt som här finns både moraliska dilemman och post-WW2-tematik. Filmens intellektuella kvaliteter ska väl kanske inte överdrivas, men nog finns här klart mer substans än vad man är van med. Knäckfrågan är dock hur underhållande det här är att se idag, där tvekar jag lite, men jag känner nog ändå att det är underhållande nog för att räcka upp till en trea