BETYG
1.8
av 5
1.8
av 5
God's Not Dead
Josh Wheaton ställs inför en annorlunda uppgift redan första dagen på universitetet. Han blir utmanad av sin filosofilärare att bevisa Guds existens genom att presentera väl underbyggda, intellektuella argument i en debatt mot professorn.
Originaltitel | God's Not Dead |
Regissör | Harold Cronk |
Manus | Chuck Konzelman, Cary Solomon |
Genre | Familjefilm, Drama, Komedi, 2010-tal |
Skådespelare | Shane Harper, Kevin Sorbo, Marco Khan, David A R White, Willie Robertson, Korie Robertson, Paul Kwo, Dean Cain, Trisha LaFache, Cory Oliver, Hadeel Sittu |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 49 |
Filmnummer | 110298 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Såg denna på en nattbuss i Peru och filmen var betydligt jämnare i sin uselhet än vägarna vi färdades på. Gräslig propaganda.
Det enda som var okej var musiken. En stark etta, men ack så dåligt.
Vidrig film. Alla med kristen tro blir offer. Alla människor oavsett kultur vill ju självklart vara kristna.
hantverksmässigt kompetent men fruktansvärt rasistisk, propagandistisk, missvisande och korkad. även helt utan insyn i filosofin som fält, som filmen trots allt på något vis säger sig porträttera.
lol, så fruktansvärt korkad och vämjelig.
Ett under att man överlevde musikvideoanslaget........ med nåt sorts poor man\\'s Mumford and Sons, men därifrån blev det bara än värre. Det hade ju varit trevlig med en film med samma ämne, kanske som en doku eller något, utan en illa dold agenda. Gärna utan de superkonstruerade småhistorierna som ska accentuera det superkonstruerade samtalet mellan studenten och läraren.
Gullig film, men märkbart ojämn och krystad vad gäller karaktärsutveckling.
Slutet är något av det mest motbjudande jag någonsin sett. Tills dess var den egentligen inte så dålig.
Filmen är mest intressant pågrund av konceptet, och de första två akterna är inte helt dåliga. Tyvärr så faller hela filmen i tredje akten, då den istället för att fortsätta vara smart och känslosam tar alldeles för mycket för givet av tittaren.
Här har man samlat ihop alla klichéer från kristna filmer, såsom den arketypiske "ilskne, självgode, ateisten som innerst inne vet att Gud finns men hatar honom pga något som hänt i barndomen" och den klassiska kristna förföljelsemanin (de amerikanska kristna tycks gilla att tro att de är förtryckta av det onda sekulära samhället). Filmen bjuder också på en massa mer eller mindre irrelevanta scener med bikaraktärer som professorns flickväns bror och den ilskna, i cancer döende, journalisten, och personer från Duck Dunasty... En film av och för kristna som vill stärka sin tro genom att argumentera mot halmdockor utan att bry sig om att försöka förstå andra uppfattningar.