BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Gitarrmongot
I det avvikande hittar man det typiskt mänskliga. I Ruben Östlunds långfilmsdebut leder tolvårige Erik oss genom fragmentariska upplevelser i ”Jöteborg”. En film om människor som avviker. Ruben Östlund skapar i den här filmen ett helt nytt bildspråk för den rörliga bilden och ger oss nya och okända inblickar i en svensk vardag som aldrig tidigare synts på film och framförallt inte skildrat på det här sättet.
| Originaltitel | Gitarrmongot |
| Regissör | Ruben Östlund |
| Manus | Ruben Östlund |
| Genre | Drama, 2000-tal |
| Skådespelare | Erik Rutström, Ola Sandstig, Britt-Marie Andersson, Julia Persdotter, Mikael Allu, Bjarne Gunnarsson |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2217 |
| Filmnummer | 22021 |
Recensioner
Det är något fascinerande med filmer som inte tycks handla om något särskilt. Ibland blir det bara tråkigt, medan det andra gånger känns helt rätt. Ruben Östlund har tagit fasta på det tragi... Läs mer »
Kommentarer
Nja. Här finns något i idén, men dessa nedslag i vissa människors liv känns till stor del konstruerade istället för levande. Jag saknar en röd tråd och en tydlig poäng mer än att visa upp udda situationer. Lite orättvis jämförelse kanske men svårt att låta bli att inte dra paralleller till Sånger från andra våningen som kom några år innan och levererar på en helt annan nivå.
Kan redan hitta tidiga typiska Östlund-drag här, och filmen är hyfsat underhållande trots att det egentligen bara är en samling enskilda historier som inte riktigt leder någon större vart. Gitarrmongot spelar tydligen mer eller mindre sig själv och är faktiskt något sympatisk.
Känns redan daterad
Ojämnt med en rejält irriterande unge som, vad jag förmodar, är själva gitarrmongot. Men detta är Östlunds långfilmsdebut och visst finns det gott om scenarion av vad som komma skall i hans karriär.
En bra sammanfattning på hur det är att vara fattig i Sverige. Dag ut o dag in, där allt upprepas. Fylla, stölder och annat trist. Men dock inte så bra så man behöver se det igen, men en tankeställare är det trots allt. Dock är det inte många av folket som är direkt intresserade av en förändring heller utan folk tänker mest på sig själv och skiter i andra. Det är ett liknande liv många lever även idag och ännu värre med inflationen i hasorna.
Jag förstår var Östlund vill komma med denna film, och jag tror förstår hur han har tänkt. Tanken är god, och jag gillar upplägget. Dock håller den inte måttet pga flera faktorer. Som skrivits tidigare så saknas det en röd tråd och poäng med många scener. Filmen borde varit kortare, då det kändes som den i vissa fall fylldes ut med meningslösa och ogenomtänkta scener. Men i vissa scener så måste jag ändå säga att det blixtrade till någon gång ibland.
Inte alls lika träffsäkert som i Östlunds senare alster. Några få ögonblick som fångar mig, men för splittrad och ofokuserad för ett högre betyg.
Sveriges egen Harmony Korine-imitatör misslyckas kapitalt med det som Harmony Korine IBLAND (väldigt sällan) lyckas med. En av de sämsta, mest ointressanta och minst engagerande filmer jag sett.
Ojämn, men filmen bara växte och blev tillslut omtyckt.
Alldeles för ojämn för att bli bra. Vissa scener är riktigt bra samtidigt som många scener är, i mitt tycke, helt ogenomtänkta.
