BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Gimme Shelter
Rolling Stones och Jefferson Airplanes tumultartade Altamont-konsert i december 1969 som ville samla en rockälskande storpublik i bästa Woodstockanda. Hell's Angels anlitades för att sköta säkerheten. Skäggiga knuttar gick inte så bra ihop med hippiepubliken och slagsmålen blev så allvarliga att en man mördades mitt framför scen. Ett ögonblick som i efterhand symboliskt fått representera 60-talets och Flower Power-erans slut.
| Originaltitel | Gimme Shelter |
| Regissör | David Maysles, Albert Maysles, Charlotte Zwerin |
| Genre | Dokumentär, 70-tal |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 568 |
| Filmnummer | 3252 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Jag har inte sett den här 52 år gamla dokumentären om Rolling Stones US turné hösten 1969 tidigare, men jag vet förstås vad som kommer att hända. Bra att ha den kunskapen. Det ökar spänningen och intresset för det som föregår turné avslutet på Altamont speedway (där utanför San Francisco).
Eventet där blir som bekant slutet för fyra unga och kanske för den då blomstrande "flower power"-rörelsen.
Stonesturnén är för övrigt samma år som den legendariska Woodstock festivalen vart några månader tidigare, då med nämnda rörelse på topp, så både Stones och publiken var nog sugna på Altamont giget.
Jag tycker att filmen på ett bra sätt är sparsam med att ge förklaringar och kommentarer till skeendet. Du kan tycka och dra slutsatserna själv. Intressant dokumentär det här.
Filmtitel: Gimme shelter
Regissör: Albert Maysles, David Maysles, Charlotte Zwerin
Filmår: 1970
Produktionsland: USA
Den här hade jag länge velat se, minns att jag gick på SVT för hundra år sedan men då var jag inte intresserad av Stones. Nu skulle jag kalla mig ett fan, helt klart! Deras material från sextiotalet, ja jag har inte hört mycket bättre musik från sextiotalet änsålänge, kan jag säga. Oj Oj. Jag är imponerad.
Den här filmen var ju väldigt bra och så men det är så oerhört tragiskt och sorgligt med konserten som bara går åt helvete. Intressant att det var ett populärt grepp att använda Hells Angels som scenvakter på den tiden.
Innan det går totalt åt pipan är det dock kul att se hur totalt anarkistiskt upplagd konserten är! "Inte så noga" genomsyrar allt. Ja även det att boka Hells Angels som scenvakter..... Suck.
Stillsam dokumentation av händelsen som tog kål på hippie-kulturen. Lite av antitesen till Woodstock, på något sätt. Början är rätt seg och händelselös, men när väl själva festivalen kommer igång blir det oerhört fascinerande. Då blir filmen smått omistlig för alla som är intresserade av denna kultur.
För mycket Stones och för lite Jefferson Airplane. Telefonsamtalet med Hells Angels-snubben var det mest intressanta i filmen. Det tydliggjordes heller inte att "mordet" var självförsvar då han som dödades var aggressiv och drog en revolver. HA-medlemmen som dödade killen friades också från anklagelserna om mord i rätten.
Viktigt tidsdokument, som sprider sanningens ljus på hippie-myten om att 67 -'69-generationernas kulturradikaler bara var idealistiska fredsälskande människor som levde som de lärde. Filmen dokumenterar 300.000 snuskiga, ovårdade tillsynes lösdrivande människor, som om de gick befann sig på din tomt, skulle få dig att vilja barrikadera dörrarna. Konsertdeltagare kan ses våldsamt puttandes, knuffandes, och gåendes över varandra; höga på droger snubblandes hänsynslöst ovanpå andra deltagare. Flertalet kan också ses medtagande barn under 5 år gammal till evenemanget, helt sinnessjukt. Även i dagens degenererade och "tillåtande" verklighet, skulle inte ens de värsta skräpmänniskorna göra det.
Obehaglig, men ett utsökt tidsdokument över en svunnen, flummig tid. Stark Fyra.
Stones featuring Angels. Riktigt maffigt. Galet vad jag hade velat se dem live vid den här tidpunkten. Detta är ett bra tidsdokument.
Fantasilöst konsertfoto av dåliga konserter, Stonesmedlemmarna är även de tråkiga och ospektakulära, för mycket usla telefonsamtal och känns lite hipp-som-happ. Förvånansvärt oengagerande trots att jag egentligen borde gilla den mer distanserade stilen och avsaknaden på egentlig regi (inga voiceovers eller förklaringar exempelvis) så blir det här bara inte något som gick hem hos mig. Till och med knivgrejen - jag ba: jaha. 23/100
För att vara klara på det hela har jag aldrig gillat Rolling Stones och vet faktiskt inte varför jag ens valde att slösa tid på denna, då musiken och konsertklippen inte gick hem hos mig som jag redan visste på förhand och att hela dokumentären mestadels inbegriper deras musik förutom sista kvarten som är den bästa stunden i hela filmen. Hade det inte varit för att jag såg en på Youtube snacka om filmen igår hade jag aldrig sett den tror jag, och jag gick ju in med mycket skepsis också, och fick det jag förmodade, en medioker dokumentär/konsertfilm av ett högst mediokert band där Mick Jaggers vädjan till publiken i slutet var det enda av värde i hela filmen. Tragiskt egentligen att det krävdes blodspillan och liv som försvann för att filmen skulle förmedla någon uns av intresse hos mig, men jag är väl morbid, så...
En oerhört speciell händelse som är väl fångad och snyggt fotad. Själva arrangemanget spårar ur totalt och utgör någon slags obehaglig motpunkt till exempelvis monterey pop.
