Gabbeh

Lite väl abstrakt för min smak, men det fantastiska fotot och färgerna bär upp det poetiska språket till godkänt betyg!

Kom igen, SÅ snyggt är inte fotot. Och det känns alltför sökt och krystat för att hålla i längden. Håller Kiarostami högre än Makhmalbaf-klanen alla dagar i veckan.

Oavsett så är fotot gripande vackert, vilket inte är konstigt. Allt man behöver för att få det fotot i Iran är en kamera!

Iransk film har en tendens att vilja vara alltför metaforisk och poetisk. Det är så påtagligt beskrivande och vackert att det skär i ögonen och sinnena. Gabbeh är en långdragen och stundtals seg film som försöker försköna en berättelse om en senil man och hans fru... och deras matta.

Vilken överraskning! Det här är den bästa film jag sett av Mohsen Makhmalbaf och den bästa film jag sett från Iran. Bildkompositionen, färgerna och detaljerna är en riktig fröjd, karaktärerna är charmiga och kulturen intressant. Mycket sevärd film.

Fin film, men jag tror inte riktigt jag lyckades ta den till mig.

En mycket komplex o intressant film av Makhmalbaf. I synnerhet hur han väljer att använda olika färgkomponenter sticker ut. Hade jag haft en större förkunskap gällande iransk kulturhistoria skulle kanske förståelsen för vad färgerna konnoterar vara större? Hur som helst, filmen är även narrativt intressant och sättet som Makhmalbaf använder långa tagningar, korta tagningar, närbilder, vida perspektiv, utan att för den sakens skull någonsin låsa sig, faller mig helt i smaken. Salut!

jisses vad vacker

Ja verkligen en fantastisk film (redfield har ingen smak)!

Tillräckligt lång för att hålla mitt intresse uppe, ett par minnesvärda scener, och förmodligen snyggaste fotot jag sett i film. I övrigt finns inte mycket att hämta här.