BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
Frihet - Den blå filmen
Första delen i Trikoloren-trilogin. En bil går av vägen och två av dess tre passagerare dör. Den överlevande från kraschen är den unga kvinnan Julie. De två offren är hennes dotter och hennes man. Julie har förlorat allt och fått hela sin verklighet bortryckt. Men har hon också, genom den tragiska olyckan, uppnått något som skulle kunna kallas frihet?
| Originaltitel | Trois couleurs: Bleu |
| Alternativ titel | Three Colors: Blue |
| Regissör | Krzysztof Kieslowski |
| Manus | Krzysztof Piesiewicz, Krzysztof Kieslowski |
| Genre | Drama, Romantik, Mysterium, 90-tal |
| Skådespelare | Juliette Binoche, Benoît Régent, Florence Pernel, Charlotte Véry, Hélène Vincent, Philippe Volter, Claude Duneton, Hugues Quester, Emmanuelle Riva, Florence Vignon, Catherine Therouenne, Yann Trégouët, Alain Ollivier, Daniel Martin (IV) |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 4301 |
| Filmnummer | 3323 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Inte varje dagen jag delar ut en femma. Ett skolexempel på hur man gör bra film. Inte en onödig scen men ändå full av poetisk utsvävning. Ser fram emot "Den Vita Filmen" idag.
Stämningsfull och hypnotiserande porträtt över vardagslivet.
Trollbindande.
Fantastisk estetik, och i det sammanhanget kan filmen användas som skolexempel. Miljöerna, kameravinklarna, ljuset, blickarna och det oförutsägbara. Lägg särskilt märke till det småskaliga och detaljerna. Den går i blå färgtoner, men inte enbart med ett billigt färgfilter på linsen, så det ligger förstås mycket planering och jobb bakom. Men resultatet blir riktigt snyggt. Särskilt gillar jag när man utnyttjar och kombinerar naturliga färger. Handlingen och dialogerna är inte lika bra. Stundtals ojämnt, och det tog nästan halva filmen innan jag tyckte att det började bli intressant på allvar. Som helhet får det bli en svag fyra. Jag ska ta och se de övriga trikolor-filmerna också.
Jag känner mycket om mycket och sammanfattar i stort sett allt under benämningen fint.
Snygg är det första ord jag kommer på och en otroligt vacker musik. Juliette Binoche är en mycket intressant skådespelerska och gör här ett mycket naturligt porträtt av en människa som det händer mycket inuti utan att det blir allt för tydligt så förstår man vad hon går igenom. Det som ses som godhet kan vara en befrielse är den tanken jag får. Trean är stark.
Bra, men den tappar lite. Eller så var jag bara för trött.
Vacker, intressant och tankeväckande. Berättelsens smala premisser och osannolika moment (sämsta bilkraschillustrationen ever) sänker betyget något.
Fantastiskt kamera arbete samt snygg ljussättning, men kvinnan får mig av någon anledning inte berörd och den dramatiska musiken gör mig mer stressad istället för sorgsen. Så betyg 4.
Fantastisk film med vackert foto, otroligt skådespeleri och gripande manus. Visst, det händer inte så mycket på ytan men man känner hur känslor och tankar bubblar inne i huvudkarakatären.
