BETYG
4
av 5
4
av 5
Fönstret åt gården
Fotografen L.B. Jeffries är tillfälligt rullstolsbunden på grund av ett brutet ben och roar sig med att spionera på sina grannar. Han blir mer och mer övertygad om att en av dem har mördat sin fru.
| Originaltitel | Rear Window |
| Alternativ titel | Fönstret mot gården |
| Regissör | Alfred Hitchcock |
| Manus | John Michael Hayes |
| Genre | Kriminalare, Thriller, Mysterium, 50-tal |
| Skådespelare | James Stewart, Raymond Burr, Grace Kelly, Wendell Corey, Thelma Ritter, Judith Evelyn, Ross Bagdasarian, Georgine Darcy, Sara Berner, Frank Cady, Jesslyn Fax, Rand Harper, Havis Davenport, Irene Winston |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 8050 |
| Filmnummer | 4133 |
Recensioner
\"Tell me exactly what you saw, and what you think it means?\... Läs mer »
Mästaren Hitchcock gör det igen och igen... Han kan skapa riktiga rysare och får tittaren att sitta som på nålar. Fönstret mot gården handlar om Fotografen L.B. Jeffries som är rullstolsbunden... Läs mer »
Kommentarer
Hela filmen utspelar sig i samma trista rum och ändå sitter man som klistrad framför skärmen, inte dåligt!
Mer intressant som metafor för filmen som medium, åskådaren som voyeur, den manliga blicken och sådana filmteoretiska begrepp än själva handlingen.
En omtitt efter sisådär 15 år. Såklart sevärd! Bland Hitchs bästa. Det som slog mig den här gången är hur vacker filmen är att titta på. Scenen med Kelly som böjer sig framåt för att kyssa Stewart är visuell filmhistoria.
Väldigt trevlig, kanske min favorit bland Hitchcocks 50-talsfilmer, otroligt fint hur begränsad yta och få kameravinklar som används genom hela filmen, samt den diegetiska musiken. Slutet är dock lite av en besvikelse, önskar att den vågat lämna fler frågor obesvarade, men det är inte en tillräckligt stor brist för att dra ned betyget från en stark fyra.
Långtråkig i början sen började det bli hyfsat spännande en bit in i filmen, en okej film av Hitchook men inte mer än så tyckte jag.
Väldigt, väldigt nära en fyra. Stabil balans mellan mystik och lågmäld humor i gåta som utspelar sig på ganska begränsad yta. Dock dröjer det innan spänningen tilltar som mest och det blir lite för långdraget vid några tillfällen. Skådespelarinsatserna sticker inte ut, men är klart trovärdiga. Som helhet ett gediget, sevärt och trevligt hantverk.
Här lyckas Hitchcock skapa spänning med mycket små medel. Han var ju en mästare när det gällde detaljer. Cred för Hitchcocks regi ska det naturligtvis vara (som oftast), här tror jag att även J. M. Hayes borde få en skopa cred för det fyndiga manuset.
Är inte riktigt nöjd med slutet på filmen men som helhet är det spännande och underhållande och som vanligt har vi lätt att vara generösa med betygspoängen när det gäller gammal film.
Riktigt bra klassiker.
En av Hitchcocks klassiker och nog kan jag förstå varför. Jag gillar ju generellt filmer som utspelar sig på en begränsad yta och här blir ju James Stewarts lägenhet minst sagt välutnyttjad. Det är kul att få inblick i hans grannars liv och nog skulle man bli lite fascinerad av att sitta och iaktta dem hela dagarna, dock kan man ju undra om han inte hade haft glädje av nån bok att läsa för omväxlings skull. Grace Kelly är en riktig Hollywoodstjärna och glider runt i sina designerkläder på ett sånt naturligt sätt att man nästan glömmer bort att hon är 21 år yngre än sin partner, men det här är ju förvisso 50-talet så det kanske inte var så konstigt egentligen. Stewart påminner lite om Bogart, en äldre självsäker karl med mer karisma än snygghet och han har några vassa repliker men jag hade nog gärna haft fler sådana för att det här ska lyfta så mycket som Bogart kunde göra i sina filmer. Men det är tight, snyggt och intressant, det räcker till en 3a.
Känns inte så spännande längre och jag stör mig mer lite på James Stewart, vilket jag inte gjort tidigare. Filmen har sjunkit lite i kvalitet för varje gång jag sett den. Men vacker att titta på, helt klart.
