BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Flickan i gula stövlar
Ruth reser från England till Mumbai i Indien för att försöka hitta sin pappa. Under tiden hon kämpar för att få ett arbetstillstånd tar hon plats på ett massageinstitut. Det hinner gå många turer innan hon får reda på att pappan har bytt namn men till slut kan hon lokalisera var han bor.
Originaltitel | That Girl in Yellow Boots |
Regissör | Anurag Kashyap |
Manus | Anurag Kashyap, Kalki Koechlin |
Genre | Drama, Kriminalare, Mysterium, 2010-tal |
Skådespelare | Kalki Koechlin, Naseeruddin Shah, Gulshan Devaiah, Kumud Mishra, Shivkumar Subramaniam, Makrand Deshpande, Rajat Kapoor, Anurag Kashyap, Mushtaq Khan, Prashant Prakash, Pooja Swaroop, Divya Jagdale, Thani, Kartik Krishnan, Murari Kumar |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 25 |
Filmnummer | 107669 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Som helhet mycket bra. Intressant berättat, där det känns seriöst men ändå inte så förutsägbart. Jag tycker inte nödvändigtvis att filmen behöver mer djup just för att den är så närgången och minnesvärd ändå. Den öppnar upp för egna reflektioner. Som jag ser det är det inte enbart en berättelse om en ung kvinnas sökande efter sin far, utan minst lika mycket en film om människors behov av tillit, närhet och trygghet. Och om svårigheten att uttrycka det. Personerna i filmen verkar egentligen söka samma sak men på helt olika sätt. På ytan är kvinnorna bestämda och männen desperata. Sedan får man själv fundera på vad som händer invändigt. Kalki Koechlin passar bra i huvudrollen. I verkligheten är hon tydligen född i Indien men har franska föräldrar som flyttade dit under hippievågen och blev kvar.
Lite för långsam för min smak. Skådespeleriet är det dock inget fel på men historien skulle behövt lite mer djup för att jag ska sätta ett högre betyg.
Blev lite långtråkig.
En film som man sugs in i omgående, men som tyvärr tappar fart mot slutet.
Jag kom in i filmen 40 minuter efter att den börjat. Föll genast för Kalki Koechlin som spelade Ruth.Trots vissa nödvändiga känsloutbrott av ilska och förtvivlan, var det hennes sparsmakade och återhållna mimik som vittnade om en djupare kärlekstörst driven av en djup nedstämdhet. Det är svårt att gestalta dessa delvis motstridiga känslolager, Koechlin gör det mycket trovärdigt. Den minimalistiska musiken förstärkte intrycket av depression och hopplöshet. Det ska väl en finne till att gilla det här :-)