BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
Fjärilen i glaskupan
Journalisten Jean-Dominique Bauby drabbas av "locked-in syndrome". När han väl vaknar upp är han förlamad, och kan varken tala eller röra sig. Ena ögat är det enda han kan röra, och med detta enda kommunikationsmedel författar han sin bok "Le Scaphandre et le papillon".
| Originaltitel | Le scaphandre et le papillon |
| Alternativ titel | The Diving Bell and the Butterfly |
| Regissör | Julian Schnabel |
| Manus | Ronald Harwood |
| Genre | Drama, 2000-tal, Biografi |
| Skådespelare | Mathieu Amalric, Emmanuelle Seigner, Marie-Josée Croze, Isaach De Bankolé, Niels Arestrup, Jean-Pierre Cassel, Emma de Caunes, Patrick Chesnais, Anne Consigny, Max von Sydow, Michael Wincott, Marina Hands |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2977 |
| Filmnummer | 52554 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Ja, det här var ju bra! Uppfinningsrikt och finurligt filmat, och snyggt iscensatt adaption från en självbiografisk bok. Finns inget att klaga på här, bara en bra jävla film!
Fantastisk film som är väldigt gripande men ändå rolig vid många tillfällen. Diggar den som fan!
Det här handlar om en man som efter en stroke blivit näst intill totalförlamad. Vid mannens uppvaknande på det tjusigt placerade franska sjukhuset, så får vi uppleva mötet med läkare och vård-personal inifrån hans huvud, alltså en fiktion av hur han själv upplever det hela (uppfinningsrikt och obehagligt). Det finns en hel del obehagliga sjukhusscener men också charmiga sådana tack vare den mysiga personalen. Den här kompotten av obehag och mys gillas inte fullt ut av mig.
Bra på alla plan, och en film som verkligen fångade mig, Nästan bokstavligt faktiskt. Som klaustrofobisk skräck är den mer lyckad än de flesta skräckfilmer på temat, förstapersonsperspektivet är nämligen så skickligt genomfört och får precis den effekt av att försättas i huvudpersonens sits som man var ute efter. När kameran sedan skiftar till tredjepersonsperspektivet känns det verkligen som en befrielse, vilket ju bara stärker insikten om hur det måste ha känts för Bauby. Men även när det kommer till mänskliga relationer levererar filmen. De band som vår huvudperson knyter, återknyter eller försöker hålla fast vid är alla ytterst övertygande. I synnerhet Max von Sydow gör en minnesvärd insats. Sedan är det faktiskt en riktigt rolig film också, helt enkelt tack vare att huvudpersonen är väldigt rolig. Betyget var det således aldrig något snack om, denna har det mesta
Fin och bra på många sätt och vis men berör aldrig på djupet och blir emellanåt väldigt långtråkig.
En film man kommer bära med sig resten av livet. Gillar att den råa kommentaren till utseendefixering och modebranschen så nätt vävs in periferin. Och fotot!! Börjar bli bud på att sin son till Janusz efter Janusz Kaminski!
När det kommer till självbiografiska filmer så finns det ett behov för mig att stoppa in dem då och då i mitt filmtittande, inte ofta men någon gång/år. Jag uppskattar den realism filmer som detta erbjuder och här får man verkligen realism av den tyngre sorten. Detta är en gripande, vacker och dyster berättelse som fångar mig genom att den är så välspelad. Samtidigt så slår den ifrån mig lite med sitt ibland långsamma och händelsösa berättande. Fantastisk film i sina delar men inte sin helhet. 3+
En stark upplevelse inifrån ögat.
Får en svag 4a, fyran enbart för det starka ämnet som jag dock tycker de kunde ha fångat ännu mer av ångesten och instängdheten som måste vara enorm. Känns som som att någonting saknades i filmen..
Riktigt bra. Tänkvärd film som är osentimentalt berättad. Lite jobbigt med kameran som ska återspegla huvudpersonens syn men efter ett tag tänker man inte på det. Det skänker snarare en extra dimension till upplevelsen.
