BETYG
3
av 5
3
av 5
Filth
En korrumperad Edinburgh-polis med bipolär störning manipulerar och hallucinerar sig genom julhelgen samtidigt som han försöker säkra en befordran för att vinna tillbaka sin fru och dotter.
Originaltitel | Filth |
Regissör | Jon S Baird |
Manus | Jon S Baird |
Genre | Drama, Komedi, Kriminalare, 2010-tal |
Skådespelare | James McAvoy, Jamie Bell, Eddie Marsan, Imogen Poots, Brian McCardie, Emun Elliott, Gary Lewis, John Sessions, Shauna MacDonald, Jim Broadbent, Joanne Froggatt, Kate Dickie, Martin Compston, Iain De Caestecker, Shirley Henderson, Pollyanna McIntosh |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 665 |
Filmnummer | 105542 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Filmen pendlar mellan komedi och kolsvart drama och är rätt svår att betygsätta. Den får en trea för underhållningen och det utmärkta skådespeleriet.
Andra halvan fick mig att ge filmen en 2:a istället för en 1:a.
Intressant på flera sätt. Jag har inte läst boken än, men den ligger i bokhyllan.
Den korrumperade snuten med ett stänk av American Psycho förpackad som en skotsk, skitig, tragisk och kolsvart komedi. Tyvärr blir det rätt så tjatigt i längden, och den underliggande storyn är tämligen ointressant. Men den är full av guldkorn och betydligt mer än bara sevärd. (9-/15)
Fungerar halvt. Får inte riktigt ihop de mer skruvade karaktärerna med de mer rotade ska vara del av samma verklighet. Många såna problem...
Knock-out film. Gillade den från början till slutet.
Ganska bra när den börjar flippa ur. Stark 3a/svag 4a
Bra jobb av McAvoy. I övrigt en riktig skitfilm. Fult filmad, tradig story med en tråkig dialog som regissören misslyckats med att göra ens lite intressant. En sann etta.
Jag gillar den cyniskt urflippade första halvan och måste säga att jag är ruggigt imponerad av McAvoy, men sen blir det lite för mkt av det goda, så filmen landar i en trea. Plus för ett riktigt bra soundtrack.
"Filth" är en mycket psykotisk upplevelse, berättad genom en väldigt udda stil. Det luktar Guy Ritchie, det smakar hallucinationer. Intensiteten håller intresset levande, och allt det oklara lämpar sig faktiskt väl eftersom filmen är just så som den är. Uppfriskande märklig.