BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Fallet Alfie
Kvinnokarlen Alfie har det inte lätt. Han får alla kvinnor han vill men behåller dem aldrig. När han väl bestämt sig för att stadga sig överger hans kvinna honom för en yngre man. Musik av Sonny Rollins och Burt Bacharach.
| Originaltitel | Alfie |
| Regissör | Lewis Gilbert |
| Manus | Bill Naughton |
| Genre | Drama, Komedi, 60-tal |
| Skådespelare | Denholm Elliott, Michael Caine, Shelley Winters, Eleanor Bron, Jane Asher, Shirley Anne Field, Millicent Martin, Julia Foster, Vivien Merchant |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 307 |
| Filmnummer | 8039 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Ingen komedi. Frekvent bruten fjärde vägg i något som utvecklar sig till en förvånsvärt hård och dyster moralitet från 60-talet, jag skulle inte kalla den djup men den försöker. Caine spelar en riktig skitmänniska. Väldigt snygga artistiska eftertexter.
Trevlig film som osar 100% 60-tal med en finfin Michael Caine i huvudrollen. Speglar nog rätt bra kvinnosynen hos många unga karlar på den här tiden, vilket gör den till en fascinerande tidsdokument. Han är rätt bra pladdrig emellanåt, men det känns ju bara som ytterligare en del av hans svaga självkänsla. En underhållande film om en riktigt osympatisk figur, men han är onekligen fascinerande i sin ärlighet, och när allvaret och mörkret börjar sippra in i hans klacksparks-livsstil så blir det riktigt starkt. Kanske lite för lång och hade kanske behövt få till lite fler garv i stil med det fantastiska besöket hos sjuksystern, men en bra film är det. Stark trea!
Caine är en underbar och galet charmig skådespelare när han är som bäst. Här är han allt det och lite till i en film som underhåller och är tänkvärd på samma gång. Det är verkligen något speciellt med film från 60-talet för det är nog enda årtiondet som innehåller en hel del förlegad och opassande kvinnosyn men som på något sätt ändå kommer undan med det. Kanske är detta för att ännu mer samtidigt kom med den sexuella frigörelsen som förändrade mycket. Sevärd film, inte bara för Caine. 4-
För en gångs skull är remaken bättre.
Förr kunde man verkligen göra film, t o m om någon så osympatisk och sorglig som Alfie. Denna charm är något förflutet, inga filmer idag har egentligen något äkta eller säreget, varken karaktär eller anda. Jag kan förstå filmbranschens önskan att göra remake på remake, men det enda de gör att tvätta bort det lilla äkta, och kanske det som är en aning problematiskt, och plastar in det i ett genomskinligt plasthölje av undertryckt sensmoral, är inte detta en synd? För inget idag kan vara sant opartiskt, betraktelser utan omdöme, på gott eller ont, är förbi...
Snark. Förstår att detta kanske är orättvist med tanke på att 40 år skiljer dem åt men där jag åtminstone tyckte Jude Laws Alfie var milt underhållande är han i Michael Caines tappning bara tjatig. Osympatisk, visst, det är ju karaktärens kärna men utan någon slags trovärdig charm förloras också hela dynamiken.
Komedi, vet jag inte. Särskilt rolig var den knappast, mer sorglig. Emellertid saknades inte stunder där man log. Caines karaktär Alfie är en djupt osympatisk snubbe vilket gör att filmen första 2/3 består av dennes kvinnoaffärer och hans högst otrevliga inställning till kvinnor i allmänhet men människor i synnerhet. Porträttet tar sig mot slutet, tack och lov. Miljöer osv är mycket underhållande men filmen som helhet är lite småseg, nästan. En hyfsat underhållande film ändå med en 3:a som slutbetyg.
Stark trea.Roande och oroande om mullig mansgris. Observera dock, med benäget bistånd från inblandade kvinnor. När han väl kommer på hur ytligt hans liv är kanske det redan är för sent. Inte så dum sensmoral. Abortepisoden är stark!
Jag tyckte att denna var sjukt långtråkig!
Jag vet inte vad det är, men jag tycker inte att Caine gjorde sig trovärdig i rollen som kvinnokarl. Tradig, men vid närmare eftertanke snäppet bättre än den nya versionen med Jude Law.
