BETYG
3.5
av 5
Evigheten och en dag
1998
Grekland, Frankrike, Italien
132min
IMDb
Alexander har bara en kort tid kvar att leva. I morgon ska han åka till sjukhuset, som hans läkare sagt åt honom att göra när smärtan blir outhärdlig... Medan han väntar städar han ur sitt barndomshem, huset vid havet. Han hittar brev från den nu döda hustrun Anna. Han läser dem med nya ögon och förstår först nu hur mycket hon älskade honom.
På vägen till sjukhuset räddar han en liten albansk pojke undan polisen och långsamt vågar Alexander låta vänskapen mellan dem växa. De ger sig av på en resa för att föra pojken hem till hans mormor i Albanien. I takt med att deras vänskap fördjupas - och tack vare den "nyvunna" kärleken till Anna - kommer Alexander mer och mer i kontakt med sina känslor, som han tidigare stängt av på grund av sjukdomen. Han tänker tillbaka på sitt liv, då och nu vävs samman och minnena blir verklighet.
| Originaltitel |
Mia aioniotita kai mia mera |
| Alternativ titel |
Eternity and a Day, Mia eoniotita ke mia mera |
| Regissör |
Theo Angelopoulos |
| Manus |
Theo Angelopoulos, Tonino Guerra |
| Genre |
Drama, 90-tal |
| Skådespelare |
Bruno Ganz, Helene Gerasimidou, Fabrizio Bentivoglio, Isabelle Renauld, Achileas Skevis, Despina Bebedeli, Iris Chatziantoniou, Vassilis Seimenis |
| Betygsätt |
Logga in eller bli medlem för att rösta
|
| Betygsantal |
463 |
| Filmnummer |
6692 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.
Kommentarer
Tråkig film som verkligen inte lyckas resonera hos mig. Det var ett par veckor sedan jag såg den och jag minns att jag hade fler saker jag ville säga om filmen, men som det mesta med den så har jag redan glömt det. En svag tvåa blev det ändå, den har väl sina sidor. Men jag minns dom inte...
Lite udda film, men för mig blir den för seg...
Oj va många tvåor :( Skärp er
Vacker foto och musik i en långsam film fylld med vördnad inför tillvaron. Väldigt pretentiös och ganska ojämn.
I grunden vackert, berättat med goda intentioner, stundtals gnistrar det till och man tycker att det där var bra, men fallet blir för stort när det går så otroligt långsamt och virrar iväg i lurig poesi, en tvåa från mig för den är snart bortglömd.
Det är sant att jag blir lite trött på filmen och att den är seg, men det hindrar den inte från att vara en bra film ur ett större perspektiv. Tråden finns alltid där och jag känner inte att filmen stannar upp, det går bara lite långsamt ibland. Den påminner lite om Odysseus blick, vilket är en bra sak, men filmen i fråga är långt ifrån lika bra.
Tekniskt intressant, men det är inte alls min typ av film. Överdos av poesi och för många sidohistorier gör det svårt att hänga med. Synd att man inte följde upp de historier jag gillade.
Den här filmen är ohyggligt seg och pretentiös, och jag gillar inte poesin. Den har dock sina ljusglimtar, som breven från hustrun och brudens dans. 2(-)
Ganz lufsar runt på gator med en hopplös pojke vid sin sida. Den är den enkla kommentaren man kan ge. Nästan alla scener som utspelar sig i nutid är trista och saknar all slags känsla. Den enda som håller är bussresan, som är helt makalöst bra ihopsatt. Men filmen räddas av tillbakablickarna/drömmarna, för varje gång en av de scenerna dyker upp så höjs filmen direkt. Allting bara klaffar. Skillnaden är verkligen som natt och dag. Men helhetsintrycket vägs ändå upp av de bra (men färre) scenerna, delvis för att den avslutas med en. Betyg 7.1
Värdelös. Jag gav "tårarnas äng" en femma, men den här riktigt dålig.
